ROXETTE – PEARLS OF PASSION – 1986
Det här är lite skumt. Jag har inte ett enda minne av hur Roxettes första album Pearls of Passion hamnade i samlingen. Jag brukar annars ha rätt bra koll. En dag stod den bara där, lika fel som en brottare i gula trikåer.
Jag jobbade i slutet av 80-talet som föreståndare på fritidsgården i Sandhem när Look Sharp spelades som mest, både i radion och på fritidsgården. En skiva jag inte hade nån koll på alls, den dök upp i floden av Pojken-Med-Grodan-I-Pannan-pop, Suzzies Orkester och annat som jag inte kommer ihåg.
Look Sharp och Joyride finns väl i medvetandet hos de flesta. Debutplattan Pearls of Passion från skammens popår 1986 är dock något ovanligare.
Nu för tiden står den tydligen högt i kurs hos en del utländska samlare, till skillnad från övriga roxette-album. Skivan gavs nämligen ut bara i Skandinavien och Kanada. Pearls Of Passion känns dock inte direkt som en första roxette-platta, utan mer som ett ”Per Gessle gör duett”-album.
Vilket inte är så långsökt, eftersom jag nånstans läst att låtarna egentligen var menade för hans tredje soloalbum.
Det är en bra platta. Per Gessle är bra på att göra bra poplåtar. Och att få det att låta som de kom direkt från 60-talet. Sen gör det ju inget att Marie Fredriksson har en röst utöver det vanliga.
Never Ending Love lär ha blivit en mindre singelhit och Soul Deep är väl den låt som brukar nämnas i första andetaget när det gäller Pearls of Passion. Men mina favoriter är poppiga Secrets That She Keeps och softade Surrender.
Snillen spekulerar: Troligen köpte jag mitt ex av Göran på Skivgränden. Han brukade vara rätt snabb på att rea ut plattor.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Det här är lite skumt. Jag har inte ett enda minne av hur Roxettes första album Pearls of Passion hamnade i samlingen. Jag brukar annars ha rätt bra koll. En dag stod den bara där, lika fel som en brottare i gula trikåer.
Nu för tiden står den tydligen högt i kurs hos en del utländska samlare, till skillnad från övriga roxette-album. Skivan gavs nämligen ut bara i Skandinavien och Kanada. Pearls Of Passion känns dock inte direkt som en första roxette-platta, utan mer som ett ”Per Gessle gör duett”-album.
Vilket inte är så långsökt, eftersom jag nånstans läst att låtarna egentligen var menade för hans tredje soloalbum.
Det är en bra platta. Per Gessle är bra på att göra bra poplåtar. Och att få det att låta som de kom direkt från 60-talet. Sen gör det ju inget att Marie Fredriksson har en röst utöver det vanliga.
Never Ending Love lär ha blivit en mindre singelhit och Soul Deep är väl den låt som brukar nämnas i första andetaget när det gäller Pearls of Passion. Men mina favoriter är poppiga Secrets That She Keeps och softade Surrender.
Snillen spekulerar: Troligen köpte jag mitt ex av Göran på Skivgränden. Han brukade vara rätt snabb på att rea ut plattor.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar