TOMORROW´S GIFT – TOMORROW´S GIFT – 1971
Första albumet med Tomorrow´s Gift, en dubbel, är en krautrockklassiker i Tyskland. Men albumets karriär i min skivsamling höll på att bli kortlivad. Det var nära att jag gjorde mig av med den, tyckte den var alldeles för ofokuserad och rörig. Men sen fattade jag.
Albumet är inte alls rörigt, det är smart uppbyggt påstår jag i stället. Det är numera – efter att jag hajat grejen – ett dubbelalbum man kan ha mycket roligt tillsammans med, och det blir roligare varje gång man byter sida.
Först är det kanske på plats att berätta lite om Tomorrow´s Gift, som började som ett coverband med viss förkärlek för brittisk och amerikansk bluesrock och psykedelia. En av de stora förebilderna var Vanilla Fudge. Det finns bland annat en omtalad festivalinspelning där Tomorrow´s Gift ger sig på Donovans Season Of The Witch som ska vara något alldeles extra.
Bandet har i sättningen en tämligen ohämmad flöjtist, vilket inte helt osökt gör att Tomorrow´s Gift emellanåt jämförts med Jethro Tull.
Bandet har dessutom en kvinnlig sångare med nästan lika raspig röst som Janis Joplin vilket osökt fått in en hel del lyssnare på Big Brother & The Holding Company.
Kombinationen av Tull och Joplin är i och för sig bara den kittlande, men gör också att bandet jämförts med tyska kollegorna Frumpy som hade minst lika raspiga Inga Rumpf som vokalist.
Den här dubbeln är dock intressantare än så. Tomorrow´s Gift tar visserligen avstamp i de här nämnda förebilderna och de band de jämförts med. Men de nöjer sig inte med bara det.
När jag lyssnat igenom skivan ett par gånger insåg jag att de på varje sida tar fullt medvetna steg ut i något nytt och mer experimentellt än på sidan man just lyssnat på. Tomorrow´s Gift går från psykedelisk bluesrock på sidan ett, via Jethro Tulls skogsprog på b-sidan till tredje sidan där en mellotron helt plötsligt får huvudrollen och styr bandet mot symfonisk rock, för att på sidan fyra utmynna i fullt utvecklad krautrock med både flöjt, ylande sångerska och mullrande orglar.
När man spelar igenom hela dubbel-LP:n på en och samma gång blir den röda tråden väldigt tydlig och upplevelsen faktiskt ganska häftig. Jag påstår numera, trots att jag först ville kasta ut skivan, att Tomorrow´s Gifts debutskiva verkligen är den tyska krautklassiker som det sagts.
Nr: 49/2222
Första albumet med Tomorrow´s Gift, en dubbel, är en krautrockklassiker i Tyskland. Men albumets karriär i min skivsamling höll på att bli kortlivad. Det var nära att jag gjorde mig av med den, tyckte den var alldeles för ofokuserad och rörig. Men sen fattade jag.
Bandet har dessutom en kvinnlig sångare med nästan lika raspig röst som Janis Joplin vilket osökt fått in en hel del lyssnare på Big Brother & The Holding Company.
Kombinationen av Tull och Joplin är i och för sig bara den kittlande, men gör också att bandet jämförts med tyska kollegorna Frumpy som hade minst lika raspiga Inga Rumpf som vokalist.
Den här dubbeln är dock intressantare än så. Tomorrow´s Gift tar visserligen avstamp i de här nämnda förebilderna och de band de jämförts med. Men de nöjer sig inte med bara det.
När man spelar igenom hela dubbel-LP:n på en och samma gång blir den röda tråden väldigt tydlig och upplevelsen faktiskt ganska häftig. Jag påstår numera, trots att jag först ville kasta ut skivan, att Tomorrow´s Gifts debutskiva verkligen är den tyska krautklassiker som det sagts.
Nr: 49/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar