ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA – OUT OF THE BLUE – 1977
Efter drygt sex år kommer jag tillbaka till detta album efter att då gett det en ganska ordentlig avhyvling. Det är inte så att jag ändrat mig i grunden. Då tyckte jag Out Of The Blue var en ganska sliskig sak. I jämförelse med de plattor ELO och Jeff Lynne gjorde innan tycker jag det fortfarande.
Men när jag hittade en repa på andra skivan av denna dubbel upptäckte jag att albumet trots allt verkar vara ganska viktigt för mig. Jag bestämde mig nämligen omgående för att skaffa en ny orepad skiva, vilket jag gjorde. Det är den jag lyssnat på nu. Och jag omedelbart insåg något. Jag gillar den här plattan. Inte allt, men det mesta.
Möjligtvis hänger denna förändring på att jag blivit äldre och ännu mer nostalgisk. Helt säkert hade dock Jeff Lynnes senaste platta, Alone In The Universe, som han gav ut 2015, något med saken att göra. Det var ett album som föll mig i smaken direkt. Och att det har vissa likheter med Out Of The Blue går inte att komma från.
Det är därför jag nu sitter här med ett alldeles nyinköpt ex av denna före detta sliskiga skiva och uppskattar det jag hör. Till och med de där överdrivna stråkarna i bakgrunden, som efter detta album blev Jeff Lynnes kännetecken (okej, det var så innan också, men inte lika mycket) tycker jag låter bra...just nu.
Men då ska påpekas att jag inte lyssnat på A New World Record, Face The Music eller Eldorado på många, många år. Det var i skenet från de skivorna jag skrev min förra recension. Om jag tar mig tid att lyssna på dem igen och verkligen jämför. Så man vet aldrig, jag kanske ändrar mig...igen.
Men just nu gillar jag det jag hör. Turn To Stone, It´s Over, Night In The City, Mr Blue Sky och Wild West Hero går hem särskilt bra för tillfället.
PS. Från den gamla skivan har jag helt ogenerat sparat de oskårade pappersarken med rymdskeppet nästan alla förr pillade ut, limmade ihop och hängde upp i taket. Såna prylar släpper jag inte iväg i första taget.
Nr: 1215/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med nyskriven text.
Efter drygt sex år kommer jag tillbaka till detta album efter att då gett det en ganska ordentlig avhyvling. Det är inte så att jag ändrat mig i grunden. Då tyckte jag Out Of The Blue var en ganska sliskig sak. I jämförelse med de plattor ELO och Jeff Lynne gjorde innan tycker jag det fortfarande.
Det är därför jag nu sitter här med ett alldeles nyinköpt ex av denna före detta sliskiga skiva och uppskattar det jag hör. Till och med de där överdrivna stråkarna i bakgrunden, som efter detta album blev Jeff Lynnes kännetecken (okej, det var så innan också, men inte lika mycket) tycker jag låter bra...just nu.
Men just nu gillar jag det jag hör. Turn To Stone, It´s Over, Night In The City, Mr Blue Sky och Wild West Hero går hem särskilt bra för tillfället.
Nr: 1215/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar