Han har magiska fingrar

SANTANA – LOTUS – 1974

För första gången någonsin har jag lyssnat igenom Lotus, hela albumet, på en gång. Det är tuffare än det låter. Lotus är ett trippelalbum inspelat i Japan i början av 70-talet. Carlos och hans gitarr står i centrum – hela tiden. Allt annat är ovidkommande.

Efter denna prestation skulle jag kunna garva högt åt Zappa och hans gitarronani. Eller Jeff Beck, Clapton eller vem som helst. Nu vet jag att det är Santana som är störst. Jag fattar inte hur han gör det. Han har magiska fingrar. Och det är inte bara som jag säger. Han har magiska fingrar.

Lotus är ett fantastiskt album. Men jag tror inte jag vågar rekommendera det till nybörjare på Santana. Det är lite för mycket. Allt på det här albumet alldeles förbannat bra, högoktanigt in i minsta ton. Eller så är Lotus det enda album med Santana man behöver.

Här finns alla de stora låtarna från de tidiga latinoplattorna till hans utsvävningar i den meditativa världsrymden. Trots att det är liveinspelningar är de värda precis all den tid de tar att lyssna på dem. Det är nästan så att jag påstår att det mesta här låter bättre än i studioversionerna. Så tycker jag till och med om Mike Shrieves Kyoto-solo.

Det finns tre sätt att ge sig på Lotus. Man kan göra som jag gjorde – lyssna igenom hela albumet på en gång. Det är tidskrävande och sövande. Men har sina fördelar. Man får allt direkt. Risken är dock att man inte orkar ta in allt på en gång, att man inte ser (hör) skogen för alla träden...

Ett annat alternativ är att dela upp lyssnandet förslagsvis i tre avdelningar eftersom Lotus ligger på tre olika skivor. I pauserna kan man alltid rensa öronen med Little Feat, Wishbone Ash eller i princip vad som helst. Det spelar nog ingen roll, bara öronen och huvudet får vila lite mellan Santanas blixtrande gitarrsolon.

Det tredje sättet att ta sig an Lotus är att göra det låt för låt. En i taget, låta den sjunka in, inse storheten. Låt det vara bra med det. Nästa låt kan man spara till en annan dag, helt säker på att upplevelsen kommer att bli precis lika stor.

Där ser man. Då fick jag ännu en gång till en helt okritisk hyllning av Carlos Santana. Men skit samma, jag har inga som helst behov av att vara opartisk. Jag tycker så om Lotus. Den ligger bra till om jag måste välja ett enda album ur min samling jag får behålla.

Nr: 1257/2222