En och annan minns säkert Graham Central Station för de där skivorna man alltid hittade i lågprisbackarna förr; My Radio Sure Sounds Good Too Me, Mirror och den där hemska Now Do U Wanta Dance. Man köpte dem billigt men blev besviken. Ganska intetsägande discofunk med trötta inslag av soul.
Den som bara hört de skivorna kommer att upptäcka ett helt annat Graham Central Station på den här skivan, deras debutalbum. Den första skivan slapbasgiganten Larry Graham släppte efter att Sly & The Family Stone upplösts i tomma intet.
Den här LP:n hittade man sällan i reabackarna, därför är det en lite ovanligare skiva än de mer ”kända” och senare skivorna. Men den är absolut väl värd att leta efter för den som (fortfarande) hyllar storheter som Mother´s Finest, eller har Prince som sin stora idol. Graham Central Station debutplatta är absolut i den klassen.
Det är blixtrande humoristisk soul-funk med kraftiga inslag av pop och psykedelia. En stånkande och stönande keyboard driver upp tempot, Grahams basspel dundrar. En läckerbit för alla mother-funkers.
Musiken ligger nära Sly & The Family Stone med den skillnaden att Larry Grahams får mer utrymme än tidigare, vilket är en bra sak.
Men det ska erkännas att rytmerna är betydligt vassare än melodierna, vilket kanske var anledningen till att albumet aldrig fick det där stora erkännandet. Det saknas en hit-låt med andra ord.
Men det räcker med att lyssna på gospel-soul-funk-hysterin i inledningsspåret, We´ve Been Waiting, för att fastna för Graham Central Station.
Nr: 28/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar