DB´S – REPERCUSSION – 1981
Tänk vad fort det kan gå att anpassa sig. Amerikanska postpunkarna DB´s första LP var en riktigt fräck sak som fick folk att både skaka på huvudet och börja skaka i hela kroppen.
Trixiga små popmelodier med oväntade vändningar och ljudeffekter, influerat av new wave och punk men otvivelaktigt också av psykedelia. Det var en spännande skiva. Tvåan, Repercussion är däremot inte alls lika rolig.
Det är uppföljaren som kom senare samma år, 1981, och var den LP som skulle etablera DB´s bland de stora. Skivan spelades in i England, på Albion Records, eftersom gruppen inte fått skivkontrakt hemma i USA.
Men som de flesta andra fick DB´s anpassa sig. Det funkade tydligen inte att låta både knepiga som XTC och välansade som Dwight Twilley på samma gång.
På Repercussion har de därför tagit ett steg tillbaka, filat av de skarpa kanterna, putsat popmelodierna och finkammat hela sin utstrålning. Det lyckades, här låter de mer som ett vanligt popband, vilket kanske var en rätt avvägning i början av 80-talet.
Men nu för tiden låter den här skivan, i jämförelse med debutplattan, ganska klen och lite småtråkig. Med andra ord går det väldigt bra att låta bli att köpa den, om man inte är väldigt inne på pop från det tidiga 80-talet förstås.
Nr: 1277/2222
Tänk vad fort det kan gå att anpassa sig. Amerikanska postpunkarna DB´s första LP var en riktigt fräck sak som fick folk att både skaka på huvudet och börja skaka i hela kroppen.
Det är uppföljaren som kom senare samma år, 1981, och var den LP som skulle etablera DB´s bland de stora. Skivan spelades in i England, på Albion Records, eftersom gruppen inte fått skivkontrakt hemma i USA.
På Repercussion har de därför tagit ett steg tillbaka, filat av de skarpa kanterna, putsat popmelodierna och finkammat hela sin utstrålning. Det lyckades, här låter de mer som ett vanligt popband, vilket kanske var en rätt avvägning i början av 80-talet.
Men nu för tiden låter den här skivan, i jämförelse med debutplattan, ganska klen och lite småtråkig. Med andra ord går det väldigt bra att låta bli att köpa den, om man inte är väldigt inne på pop från det tidiga 80-talet förstås.
Nr: 1277/2222
Här håller jag inte alls med dig. ”Repercussion” är enligt min mening en riktigt stark platta i den genre som brukar benämnas som powerpop (dvs. en blandning av melodiös, 60-talsinfluerad pop och punkattityd). Kanske du har rätt i att debutskivan var mera spännande och utmanande, men det gör inte uppföljaren till en sämre skiva. Framför allt är öppningsspåret ”Living a lie” en alldeles fantastisk låt som ligger högt upp på min personliga ”de bästa powerpop låtarna någonsin”-lista. Andra favoriter är ”We were happy there” och ”Neverland”.
SvaraRaderaJag vet inte hur många gånger jag läst positiva saker om dB's, tänkt "hm, man kanske skulle ge dem en chans till i alla fall", gjort just det och blivit besviken. Jag vet inte varför, men numera anser jag det testat och bevisat: Jag och dB's går inte ihop. Och ändå gillar jag ju powerpop.
SvaraRadera