DEEP PURPLE - BURN - 1974
David Coverdale ersatte Gillan som sångare i Deep Purple på Burn.Vad skulle han kunnat göra bättre än Ian Gillan?
Ingenting, tycker jag... Coverdale är bra, men han räcker inte till här. Burn har ett av skivhistoriens läckraste omslag, men det lovar mer än det håller, tyvärr.
Burn var dock en av orsakerna till att jag en gång i tiden blev så fascinerad av LP-skivor. Ett sådant skivomslag går inte att stå emot. Bara för den skull går det att älska Burn. Men efter ett antal år har den tappat lite av sin magi.
Numera tycker jag så här: Det finns egentligen bara ett par riktigt bra låtar på Burn. Resten är rätt alldaglig hårdrock. Det duger visserligen för nästan vilket annat band som helst, men inte för Deep Purple.
Burn är troligen den Deep Purple-skiva jag spelat mest. Men numera brukar jag nöja mig med låtarna Burn och Mistreated, de gillar jag. De är klassiker. Vad gäller resten av materialet har jag nu blivit lite tveksam.
Nej, den här LP:n går nu för tiden inte att jämföra med någon av Deep Purples stora, In Rock eller Machine Head. Inte ens Ritchie Blackmores gitarr känns lika vass jämfört med skivorna innan. Men skivomslaget är snyggt. Ett av de allra läckraste.
Nr: 1333/2222
David Coverdale ersatte Gillan som sångare i Deep Purple på Burn.Vad skulle han kunnat göra bättre än Ian Gillan?
Ingenting, tycker jag... Coverdale är bra, men han räcker inte till här. Burn har ett av skivhistoriens läckraste omslag, men det lovar mer än det håller, tyvärr.
Burn var dock en av orsakerna till att jag en gång i tiden blev så fascinerad av LP-skivor. Ett sådant skivomslag går inte att stå emot. Bara för den skull går det att älska Burn. Men efter ett antal år har den tappat lite av sin magi.
Numera tycker jag så här: Det finns egentligen bara ett par riktigt bra låtar på Burn. Resten är rätt alldaglig hårdrock. Det duger visserligen för nästan vilket annat band som helst, men inte för Deep Purple.
Burn är troligen den Deep Purple-skiva jag spelat mest. Men numera brukar jag nöja mig med låtarna Burn och Mistreated, de gillar jag. De är klassiker. Vad gäller resten av materialet har jag nu blivit lite tveksam.
Nej, den här LP:n går nu för tiden inte att jämföra med någon av Deep Purples stora, In Rock eller Machine Head. Inte ens Ritchie Blackmores gitarr känns lika vass jämfört med skivorna innan. Men skivomslaget är snyggt. Ett av de allra läckraste.
Nr: 1333/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar