Glänsande neon och glödande eldklot

ASH RA TEMPEL – JOIN INN – 1973

Det med bakgrund av skivor som Amon Düüls Phallus Dei, Organisations (Kraftwerk) Tone Float och inte minst Pink Floyds The Pipers At The Gates Of Dawn men framför allt Meddle man ska ta sig an skivor som den här.

Tyska Ash Ra Tempel med storheter som Manuel Göttsching, Hartmut Enke och inte minst Klaus Schulze, var med i den här vågen och både inspirerade och inspirerades av det tidiga 70-talets experimentella musik, spacerock.

Ash Ra Tempel är ett synnerligen aktat namn i genren där gruppens debutskiva från 1971 ses som ett av de verkligt stora verken. Join Inn är gruppens fjärde album, ett album som ligger mycket nära debutskivan.

I likhet med den finns här bara två låtar, en på vardera sidan. På a-sidan 19 minuter långa Freak´n´ Roll och b-sidans 24 minuter långa Jenseite. Det är två helt skilda låtar med det gemensamma att vara långa drömska atmosfäriska sekvenser.

Freak´n´ Roll domineras av gitarr och ständigt hårt drivande trummor som tillsammans skapar en nästan psykotisk stämning. Kvicksilver, grönglänsande neon, glödande eldklot i en dunkel atmosfär av aktivt syre och stickande svavel.

B-sidans Jenseit har ett helt annat uttryck då Klaus Schulzes orgel ges nästan hela utrymmet. Han målar där upp ett musikaliskt fantasieggenade landskap av långa vindlande melodislingor och upprepningar.

Om a-sidan känns psykotisk blir b-sidan i stället hypnotisk och svävande där Rosi Müller, dåvarande flickvän till Göttsching, kommer in och reciterar, nästan mumlar fram den poetiska texten.

Join Inn är ett minimalistiskt men synnerligen påträngande verk. Vid en jämförelse, utan att kunna ange verkliga skäl utom en känsla, är Join Inn det album jag tycker bäst om i Ash Ra Tempels diskografi.

Nr: 218/CD