Alla riktiga rockers är gubbar

TOM PETTY & THE HEARTBREAKERS – MOJO – 2010

Gubbrock frustades det lite överallt när efterlängtade Mojo dök upp. Men alla riktiga rockers är gubbar nu för tiden. Resten är valpar. Mojo är ett trivsamt album, bluesigt, sydstatsrockigt, jammigt, låtar för rökiga livespelningar.

Jag gillar ju så klart Mojo trots att det är ett album olikt det mesta annat Heartbreakers och Tom Petty skapade. Jag gillar den där avslappnade stämningen Heartbreakers lyckas förmedla. Att albumet anses sakna hits kan man låta passera, tycker själv att inledningen med Jefferson Jericho Blues och First Flash Of Freedom är lovande och talar om att Mojo är ett album som håller.

Ett sjysst rockalbum av gubbar för likasinnade. Jag drar mig inte för att ranka den här lika högt som Full Moon Fever och till och med nästan i klass med Damn The Torpedoes, även om desperationen som finns i Refugee nog inte går att skaka fram på Mojo.

Som jag ser det finns det inte en enda svag låt på det här albumet. Möjligtvis kan jag väl tycka att Don´t Pull me Over är lite för mycket. Varför han fick för sig att göra en reggae bland alla sköna bluesrockers begriper inte jag.

Men höjdpunkterna är flera, både på första och andra LP:n, för det är två skivor, 180 grams tung kvalitet. Ett par låtar till jag inte kan låta bli att nämna.

Takin´ My Time gillar jag, och Lover´s Touch, som är så släpig grottmansblues att man bara ryser. Och High In The Morning, vilken låt.

Nr: 486/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.