Någon slags urform av psykedelia

AMON DÜÜL II – FREAKOUT REQUIEM – 2011

Låtarna på Freakout Requiem är från sommaren 1968 som en del av inspelningen av Amon Düül II:s första album Phallus Dei. De togs dock inte med på skivan och betraktades under många år som obskyra och tämligen ointressanta outtakes.

Första gången de fanns med i någon officiell utgivning var i en cd-utgivning av Phallus Dei från år 2000. Det kunde stannat där, men några företagsamma figurer såg en möjlighet som ingen annan sett och gav 2011 låtarna på ett eget album – Freakout Requiem. Det är alltså en piratskiva som inte sanktionerats av vare sig Amon Düül II (som har bra koll på sina utgivningar) eller deras skivbolag.

Sånt hindrar som bekant inte hängivna skivsamlare eller Amon Düüls deadheads som antingen vill ha tag i plattan för att kunna höra låtarna eller lider av det tvångsmässiga beteendet att de måste äga prcis allt bandet spelat in.

Utöver äganderättsliga aspekterna kan skivans berättigande definitivt också diskuteras från den konstnärliga sidan. Tillför verkligen Freakout Requiem något till Phallus Dei?

Nej, påstår jag. Om de här låtarna tagits med på albumet hade det blivit för mycket av det goda. Phallus Dei kan absolut anses vara ett psykedeliskt mästerverk, men det som gavs ut då är fullt tillräckligt. Åtminstone känner jag mig rätt nöjd, och tycker inte jag behöver mer för att bli övertygad.

Freakout Requiem är inget annat det som namnet antyder, väldigt flummigt, mer än Phallus Dei, och därför ointressant för alla utom den allra innersta kärnan av fans. De som letar nyanser i allt och fascineras av saker som vi vanliga dödliga inte förstår finns.

Det är en samling planlöst irrande ”melodier” löst sammanhållna av gnisslande gitarrljud, en pumpande bas, violin, en mestadels ylande Renate Knaup och diverse rytminstrument som tamburin, bongotrummor och cymbal. Allt givetvis inspirerat av österländska toner.

De som i likhet med mig, som genom åren vant sig vid Amon Düüls märkliga 60- och 70-tal, kommer naturligtvis att hitta det intressanta. Trots allt är ju det här någon slags urform för psykedelia.

Nr: 1436/2222