George Harrisons mästerverk

GEORGE HARRISON – ALL THINGS MUST PASS - 1970

All Things Must Pass går inte att spela för ofta. Nästan så jag tycker George Harrisons mästerverk från 1970 är lite för bra. En - bara en - genomlyssning är knäckande. Det blir ingen avkoppling, låtarna är...för bra. Eller som en musikrecensent på den tiden uttryckte det: ”En musikalisk orgasm i 80 minuter”.

Efter det går det inte att lyssna på något annat. Allt låter skräp och man inser att allt, precis allt annat i samlingen bara är värdelöst svammel och trams. Utan att darra det minsta på handen påstår jag därför att det här är det bästa dubbel-album som någonsin getts ut. Inte ens Beatles vita kan konkurrera. Exile då? Men nä. Även om jag skulle vilja, inte en chans. Stones åker ut genom fönstret med en spark. Det krävs en hel del för det.

Du menar väl trippelalbum?
Jo, jag vet att All Things Must Pass egentligen är en trippel. Men tredje skivan innehåller en rad långa instrumentala jam. Ganska monotona och tråkiga faktiskt. Det var kanske att ta i lite för mycket med en hel LP sånt. Så den räknar jag bort. Jag undrar över hur många av ägarna till detta album som lyssnat på den sista skivan mer än en gång...

Dubbeln-LP:n All Things Must Pass innehåller 18 låtar. För att beskriva dem krävs en poetisk insats. Det fixar inte jag. Men det är mäktigt, majestätiskt och vackert. Tuffa riff i Wah Wah, gospel och rock i My Sweet Lord och känslofullt och vackert i Beware of Darkness, Isn´t it a Pity och Awaiting On You All.

Det känns egentligen orättvist att bara nämna några särskilda låtar. Så där sätter jag stopp. Enda låten som inte håller riktigt samma höga standard är den lkåt han skrev tillsammans med Bob Dylan, I´d Have You Anytime. Inte för att den den är dålig, men i det här sällskapet...

Albumet är producerat av Phil Spector, vilket kanske kan tyckas vara ett märkligt val. Men han kom tydligen väldigt bra överens med George med tanke på resultatet. Jag kan konstatera att Phil Spectors både luftiga och mäktiga sound passar oväntat bra ihop med Harrisons låtar.

Alltså ännu en av de detaljer som gör slutsumman så fantastisk. Till sin hjälp hade George Harrison också storheter som Eric Clapton, Ringo Starr, Dave Mason, Bobby Whitlock, Phil Collins(!), Peter Frampton, Billy Preston, Ginger Baker, Gary Brooker...för att nämna några.

Det går säkert att ha invändningar ändå. 80 minuter med George Harrison kan till exempel tyckas vara långt. Men det är det inte. Låt det ta den tiden, All Things Must Pass är värd varenda sekund. 2001 mixades stora delar av skivan om och gavs ut på nytt, med nytt omslag. Jag har inte hört denna, men ser fram mot att den så småningom kommer att hamna i min samling.

Nr: 868/2222

Ungefär samma text har publicerats tidigare.