MADNESS – 7 – 1981
Som alla kan räkna ut står siffran 7 i Madness galna värld för något annat än just det. Madness 7 är nämligen bandets tredje LP efter lysande debutplattan One Step Beyond och uppföljaren Absolutely.
Madness 7 är ännu ett skaalbum att älska. Melodierna är lika fräcka som på de två första skivorna, textern lika galna, Madness nutty sound är svårt att inte tycka om. Det är också ett album som visar på bandets ambitioner att gå vidare mot nya mål, utveckla sin musik. Det nya här som jag ser det är ett något tuffare rocksound med siktet inställt mot new wave.
Andra som skrivit om skivan har i det sammanhanget tagit upp allt från Kinks till Ian Dury. Och det håller jag med om, det finns både Sex Drugs & Rock And Roll och en touch av Kinks Soap Opera i Madness 7. Och det är häftigt at lyssna på.
Men det var egentligen inte förrän när Madness året efter släppte albumet The Rise & Fall som storheten med Madness 7 uppenbarade sig på allvar och jag såg sammanhanget.
Att Madness i detta förändringsskede lyckades bevara sitt nutty, lite fåniga, sound är en bedrift.
Det är ju som kännarna påstår, den tredje skivan är svår att lyckas med. Förväntningarna är så höga och det finns krav på förnyelse från både skivbolag och publik.
Men Madness lyckades. Deras 7:a är ett riktigt häftig skaalbum som jag mer än gärna spelar, om och om igen. Alltså exakt så som jag behandlade Madness tidigare plattor.
Första singeln, den oväntat dystra ocvh mörka Grey Day, antydde om en stor förändring av bandets sound. De andra två singlarna som släpptes, Shut Up och Cardiac Arrest, var dock mer klassiska madnesshits. Det är också de två låtar jag tycker allra bäst om på skivan.
Nr: 1683/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar