Level Headed – en parodi...eller något helt annat

SWEET – LEVEL HEADED - 1977

Det fanns en tid när jag ansåg att Level Headed inte kunde vara något annat än parodi. Jag ändrat mig där. Det går inte att jämföra detta album med Sweets tidigare popsinglar eller ha deras hårdrockambitioner i bakhuvudet. Level Headed är något helt annat.

Problemet är att jag inte riktigt vet vad. Det är inte progressiv rock, men skulle kunna vara det. Det är inte psykedelia, men det finns tendenser. Det är absolut inte hårdrock. Det konstiga är att jag börjat gilla skivan. Det händet så mycket underliga saker hela tiden att det inte går annat.

Till exempel. Här finns inslag av klassisk musik, vissa sekvenser är starkt påverkade av Queens musik, inte minst Bohemian Rhapsody. På andra ställen skulle jag lika säkert kunna hävda att de ville låta som Sparks. Eller varför inte City Boy. Och ELO, definitivt. Mycket stråkar. 10cc måste de ha kollat in, det är jag övertygad om.

Visst, det låter rörigt. Och det är det. Men inte på ett dåligt eller tokigt sätt. Alla de där referenserna gör att det faktiskt blir en ganska kul skiva att lyssna på. Jag upptäcker att man hittar nya vinklar varje gång man lyssnar.

Level Headed är ett synnerligen underligt album, som jag inte kan få ett tydligt grepp om. Det är kanske just det som nu blivit lite fascinerande. Men inser samtidigt att det mycket väl skulle kunna tolkas som parodi.

När jag skrev om den här skivan för en hel del år sedan nu, gjorde jag just det. Jag blev irriterad. Nu har det gått några år. Jag vet inte om jag har hittat rätt i min tolkning. Men jag har förlikat mig med Sweets idéer.

Numera är Level Headed ett album jag kan lyssna på och faktiskt tycka det är roligt. Till sist några år om Love Is Like Oxygene. Det blev skivans enda hitlåt.

Här har Sweet hittat precis samma anslag som 10cc och City Boy. Den är kul. Men att jämföra den med Sweets tuggummipophits från början av 70-talet är orättvist.

Nr: 1687/2222

Så här skrev jag om skivan 2012.