Eftersom farsan röstade på moderaterna fick vi ungar inte lyssna på Cornelis. "Den faen hade ju inget vettigt att säga..." Men eftersom farsan inte hade koll gick det bra med Nationalteatern och Nynningen. Det var ju bara "sån där pop".
Det här utspelade sig i början av 70-talet, på den tiden man fortfarande fascinerat kunde se på när maskinen själv bytte singlarna på ett lite kantigt med samtidigt sirligt sätt. Det skådespelet var värt den 25-öring (tror jag det var) det kostade att få höra om hönan Agda som blev blåst på sex i hönshuset.
Jag kan inte säga att dubbel-CD:n Cornelis Bästa, trots att det finns hela 46 låtar, verkligen inehåller alla Cornelis bästa. Jag är inte nån expert, men saknar storheter som Saskia, Fiffiga Nanette och min favorit Hönan Agda. Men å andra sidan finns det med en rad låtar jag tidigare inte hört så mycket om, som i stället får förgylla tillvaron.
Jag gissar därför att det finns andra samlingsplattor som är både mer omfattande och intressantare. Men i väntan på att nån av dem ska dyka upp får den här stå kvar i samlingen. Det finns nämligen stunder då inget annat än Cornelis passar.
Nr: 262/CD
Jag har inte den här samlingen, men av låtlistan att döma är den ovanlig såtillvida att den omfattar hela hans aktiva tid. De flesta andra samlingar fokuserar på låtar man haft rättigheter till, verkar det som. Samlingar på Metronome innehåller exempelvis, med nåt enstaka undantag, bara "deras" låtar. Dessa är visserligen Cornelis mest kända, men det var inte så att han plötsligt blev ointressant när han lämnade bolaget första gången, så på så vis är nog denna samling hyfsat representativ. Verkar dock saknas inspelningar från Philips-albumen (?).
SvaraRaderaTack, då steg den här samlingen i värde för mig.
SvaraRaderaJag är som sagt ingen expert på Cornelis...