Nytt grepp av BJH gick inte hem

BARCLAY JAMES HARVEST – VICTIMS OF CIRCUMSTANCE – 1984

Det här är ett album som verkligen delar BJH-fansen i två läger. De flesta tycker den är usel. Sen finns det några få som trots allt gillar skivan. Jag har inte bestämt mig. Jag är för velig.

Victims Of Circumstance är en sån där LP jag har svårt att få grepp om. Som en hal ål slinker den ur greppet när jag tror jag fått klart för mig hur bandet tänkte. Men kanske beror det mest på att jag känner mig kluven, jag gillar verkligen BJH:s melodiska symfonirock från alla de tidigare skivorna.

Men jag uppskattar också att bandet försökte sig på något nytt i mitten av 80-talet. Däremot är jag väldigt osäker på om AOR, arenarock, verkligen var rätt väg för ett band som BJH.

Hela grejen påminner om det Journey gjorde i slutet av 70-talet, de lämnade jazz- och progrock för mer lättåtkomlig arenarock. Det betalade sig, Journey blev hjältar i genren och skaffade sig massor av nya följare, men de ursprungliga fansen tappade intresset.

Kanske var Victims Of Circumstance ett liknande försök av BJH? Jag vet inte. Vad jag däremot vet är att det inte föll i god jord alls. På den här skivan har BJH nämligen mer gemensamt med AOR-storheter som Foreigner, REO Speedwagon, och...Journey.

Något som när man tänker efter förmodligen inte var rätt väg för ett brittiskt progrockband med folkrocktendenser och som en gång i tiden varit så ambitiösa att de anställde en hel symfoniorkester.

Men å andra sidan måste man ju vara öppen för nyheter. Och Victims Of Circumstance var verkligen ett nytt grepp. Sånt ska inte föraktas.

Nr: 1265/2222