Det säljs allt mer vinylskivor

Idag är det Record Store Day. Lagom till denna av handlarna utsedda högtidsdag (jfr; Kanelbullens dag) redovisas de senaste försäljningssiffrorna för vinylskivor i USA. 2008 såldes 2.9 miljoner nya vinylskivor, i år ligger det på hela 9.4 miljoner.

Nu är man uppe på nästan samma nivåer som i mitten av 90-talet*, och då saknas ändå statistik för försäljning av begagnad vinyl, vilken förmodligen är mycket större. Tydligen är det så att fler och fler hittar tillbaka - och till, vinylskivan.

Det är roligt, jag anar att vi i Sverige följer amerikanarna och också köper fler vinylskivor. Men om du funderar på att ge dig in i denna djungel kanske du ska tänka dig för. Skillnaden mot att ladda ner och lyssna på musik i datorn jämfört med vinyl är ohygglig, och då menar jag inte bara ljudmässigt**. Skälen att inte göra det är många.

Som exempel kan det vara svårt att få tag i den vinylskiva du vill ha. Hittar du inte den på Internet blir du tvungen att lämna tryggheten bakom tangentbordet och leta rent fysiskt, rota i second-handaffärerna skivbackar eller på loppisar.

...eller i skivbutiker...som knappast finns nu för tiden. Dyker just den skivan upp du just då letar efter handlar det nästan uteslutande om tur. Att vara skivletare – en vinyljunkie - tar mycket av det folk prioriterar allra mest, tid.

Du kan ju lite oskuldsfullt börja med hjälporganisationernas second-handaffärer och försöka hitta din favoritskiva där. Glöm det, där har det ändrat sig. Bara för några år sedan kunde man strosa in i affären en kvart före stängningsdags och faktiskt hitta en och annan välbevarad raritet.

Nu för tiden måste man hänga på låset och sen spurta fram till skivbackarna. Kommer du för sent får du finna dig i att bläddra bland gamla utrangerade album med Ingmar Nordströms och Orup.

Är du inte gammal sprinter, rugbyspelare eller har en slentrianmässigt oförskämd läggning föreslår jag att du i stället letar upp de riktiga skivaffärerna.

Bor du i nån storstad är det en enkel match, där finns de. Men på mindre orter är det något helt annat. Hittar du en skivaffär i din egen lilla hemstad måste du därför vårda den ömt. De är sällsynta och skygga, håller till på bakgator och i källare.

Du ska vara medveten om att det är en udda värld du ger dig in i. I källarbutikerna samlas de verkliga skivextremisterna som skapat sitt alldeles egna universum av obskyra krautrockalbum, udda etiketter och ”svåra” skivbolag. För att ta sig in i den gemenskapen krävs förkunskaper av det lite mer ovanliga slaget.

Men om du verkligen menar allvar får du inte skygga för sådant, utan bör besöka din lokala skivhandlare minst ett par gånger i veckan. Det handlar om kontakter och goodwill och att skivförsäljaren tänker på just dig och din skiva om han till äventyrs får in den.

Och glöm inte att läsa på. I skivletarvärlden är kunskap om oviktiga saker ovärderlig. Nu för tiden finns mycket information så klart på Internet, men inte allt. För att bli en riktig vinyljunkie måste du lusläsa baksidan på skivomslagen, bläddra i gamla musiktidningar och recensioner. Tack lov finns ju bloggvärlden.

Tänk också på att en vinylsamling tar plats rent fysiskt. 1000 album nedladdade från nätet kräver på sin höjd en extra hårddisk i datorn. 1000 vinylskivor kräver en hel bokhylla, fylld från golv till tak med LP-skivor. 3000 LP-skivor tar upp en hel vägg, 3000 mp3-album får plats i samma hårddisk som tidigare. Så tänk dig för.

Sen ska du inte räkna med att en vinylsamling någonsin blir fullständig. Det finns alltid skivor som saknas och bara måste skaffas. Mer och mer utrymme krävs...

Och till sist. Ju fler vinylalbum du har desto viktigare blir ljudupplevelsen.

Det duger alltså inte att koppla en vinylspelare inköpt från en teknikkedja till din dator. Nej, det krävs en bra och värdig spelare, ett slutsteg med lite kräm och effekttåliga högtalare. Men det är en helt annan djungel som jag inte tänker gå på här.

För egen del är det dock precis vad jag ska göra idag. Jag tänker nämligen besöka Sweetspot, en musik- och hifimässa som hålls i Jönköping den här helgen.


* 90-talet var visserligen var en mörk tid för LP-skivan, men ändå en tid då folk fortfarande kom ihåg att LP:n fanns. Att jämföra med åren före CD-skivan (sent 80-tal) går inte att göra ännu. Men det kanske kommer.

** Jag blir lite irriterad på alla dem som säger sig samla på vinylskivor för att de gillar att ”det knastrar och skrapar lite grand”. Det vet alla rutinerade vinylsamlare att det inte behöver vara så. Vinylskivor knastrar inte ett dugg om man hanterar dem på rätt sätt. Det finns ingen anledning att acceptera att betala dyra pengar för en begagnad skiva som knastrar. Sådana skivor anser jag vara mer eller mindre värdelösa.