JEFFERSON AIRPLANE – VOLUNTEERS – 1969
Kom på mig själv med att sitta och småskratta när jag lyssnade på Volunteers. Jefferson Airplanes sista stora album. De är så elaka och så irriterande. Airplane måste varit en plåga i 60-talets USA...och Europa också för den delen.
Volunteers är febrig och vass. Jefferson Airplane tar som alltid ställning och säger precis vad de tycker, om Vietnamnkriget och sin ”något” liberala inställning till droger. Det måste ha chockat, inte minst texterna.
Volunteers anses vara det legendariska bandets sista riktigt bra album. Bara något år senare var storhetstiden över. Plattan är självklart intressant, även om den musikaliskt inte är i närheten av Surrealistic Pillow från 1967.
Men jag gillar Volunteers ändå. Kanske för att Jorma Kaukonens gitarr är vassare än tidigare, eller för att musiken helt enkelt är flummigare.
Hur som helst är det en spark både åt rocketablissemanget och den tidens amerikanska politik. Förmodligen är deras budskap lika aktuellt idag.
Låten Volunteers är ren anarkism och We Can Be Together, The Farm, Wooden Ships och Eskimo Blue Day är hippiekulturen i ett nötskal. Volunteers är inte Airplanes bästa, men den är stor.
Nr: 373/2222
Kom på mig själv med att sitta och småskratta när jag lyssnade på Volunteers. Jefferson Airplanes sista stora album. De är så elaka och så irriterande. Airplane måste varit en plåga i 60-talets USA...och Europa också för den delen.
Volunteers anses vara det legendariska bandets sista riktigt bra album. Bara något år senare var storhetstiden över. Plattan är självklart intressant, även om den musikaliskt inte är i närheten av Surrealistic Pillow från 1967.
Men jag gillar Volunteers ändå. Kanske för att Jorma Kaukonens gitarr är vassare än tidigare, eller för att musiken helt enkelt är flummigare.
Låten Volunteers är ren anarkism och We Can Be Together, The Farm, Wooden Ships och Eskimo Blue Day är hippiekulturen i ett nötskal. Volunteers är inte Airplanes bästa, men den är stor.
Nr: 373/2222
Hej.
SvaraRaderaJättebra sammanfattning av plattan, jag tycker precis som du, men ändå tycker vi helt olika i slutändan.
För mig var J.A. det stora flower powerbandet, the Dead också naturligtvis, vad kom man med här?
En politisk platta!
Svordomar och en idiotisk uppmaning på konvolutets baksida, bara idetorka och plumt.
Tråklåtar vilka låter lika och Kaukonens solon låter som han kopierat Big Brother.
Kantner som jag tycker skrev bra låtar, vad bidrog han med på detta alster?
Slick orkar inte bry sig, låter oengagerad.
Efter detta började väl bandet falla sönder? Några startade hobbyband vid sidan av och musiker kom och försvann.
Jag tycker detta är deras klart sämsta skiva.
Hälsningar, Jens.