JETHRO TULL – CATFISH RISING – 1991
I början av 90-talet, efter Crest Of A Knave, hade jag nästan gett upp hoppet om Jethro Tull. Jag lyssnade inte på de skivor jag hade och letade definitivt inte efter några eventuellt nya.
Men när Catfish Rising kom kunde jag inte låta bli ändå. Det var Ole på Skivor & Band som fick släppa ifrån sig ett av de få exemplar han hade tagit in.
Jag trodde inte mycket på den. Men direkt när LP:n hamnade på skivtallriken for en sån där igenkännande energivåg genom rummet.
Catfish Rising är nostalgisk.
Ian Anderson tar flera steg tillbaka och letar bland sina rötter, hela vägen tillbaka till This was, Stand Up och blues. Och givetvis låter det mycket, mycket bättre än det han gjorde under 80-talet.
Borta är det eviga ylandet från syntharna från Crest Of A Knace, The Broadsword And The Beast och A. Melodierna har i stället mer gemensamt med Aqualung och Stand Up.
Rocks On The Road och Thinking Round Corners är såna där låtar som kan få gamla tull-fans att drömma sig tillbaka, Still Loving You är en ironisk kärleksballad där Ian vrider och bänder på textraderna, och Occasional Demons vill jag tro är en ironisk uppgörelse och parodi på death-metal och Jethro Tulls korta metalera på 80-talet.
Dessutom finns det par sköna rockers där Ian Anderson visar att han hittat sin egen hårdrockigare stil; This Is Not Love, Doctor To My Disease och Sparrow On The Schoolyard Wall.
Det är möjligt att Catfish Rising inte anses höra till något av Ian Andersons större verk, men för mig blev den anledningen att damma av de äldre tull-plattorna igen.
Nr: 983/2222
I början av 90-talet, efter Crest Of A Knave, hade jag nästan gett upp hoppet om Jethro Tull. Jag lyssnade inte på de skivor jag hade och letade definitivt inte efter några eventuellt nya.
Men när Catfish Rising kom kunde jag inte låta bli ändå. Det var Ole på Skivor & Band som fick släppa ifrån sig ett av de få exemplar han hade tagit in.
Ian Anderson tar flera steg tillbaka och letar bland sina rötter, hela vägen tillbaka till This was, Stand Up och blues. Och givetvis låter det mycket, mycket bättre än det han gjorde under 80-talet.
Borta är det eviga ylandet från syntharna från Crest Of A Knace, The Broadsword And The Beast och A. Melodierna har i stället mer gemensamt med Aqualung och Stand Up.
Dessutom finns det par sköna rockers där Ian Anderson visar att han hittat sin egen hårdrockigare stil; This Is Not Love, Doctor To My Disease och Sparrow On The Schoolyard Wall.
Det är möjligt att Catfish Rising inte anses höra till något av Ian Andersons större verk, men för mig blev den anledningen att damma av de äldre tull-plattorna igen.
Nr: 983/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar