AMON DÜÜL II – PHALLUS DEI – 1969
Det är något charmigt med obskyra debutalbum. Såna där plattor som banden senare inte ville kännas vid. Skivor som From Genesis To Revelation, Genesis första LP...som var en popskiva. Eller UFO:s två första album.
Phallus Dei är första LP:n Amon Düül II fick ge ut. Den är verkligen obskyr. Skillnaden är dock att den inte är särskilt rolig. Det mest positiva man kan säga är att den egentligen bara pekade ut den väg Amon Düül skulle ta senare. Den väg som skulle visa sig leda mot krautrock.
Med ett namn som Phallus Dei – Guds kuk – skulle man kunna tro att det fanns ett djupt budskap på LP:n. Mysticism, filosofi, fallosdyrkan (eller tvärtom)...men i så fall har de dolt det väl.
Musiken på Phallus Dei är ett enda långt jam, högst troligt improviserat och ganska slarvigt inspelat, eller gjort under usla förhållanden. Tämligen dåligt genomtänkta gitarrsolon, udda rytmer, vansinnesskrik, mumlande röster...
Jag är övertygad om att det var mycket kontroversiellt när skivan släpptes. Både namnet och musiken borde fått hela dåvarande musiketablissemanget att börja rodna.
Hur många som verkligen uppskattade Amon Düül II vet jag inte. Men jag misstänker att deras musik funkade bäst i väl inrökta kollektiv i södra och mellersta Tyskland.
Nu för tiden får man nog se Phallus Dei som ett tidsdokument. Ett bevis för hur det sena 70-talets ungdomsrevolt och ”fria tänkande” kunde ta sitt uttryck.
Phallus Dei är svårlyssnad nu för tiden. Men vad jag främst gillar med skivan är att Amon Düül vågade (och fick) göra den. Och att de framhärdade i att sjunga (nåja) på tyska.
LP:n ska dock mest ses som ett första steg mot vad gruppen senare skulle åstadkomma, legendariska album som Yeti och Tanze der lemminge. Men man kan inte ta ifrån Phallus Dei att det på sitt sätt är en charmig debutplatta.
Nr: 1258/2222
Det är något charmigt med obskyra debutalbum. Såna där plattor som banden senare inte ville kännas vid. Skivor som From Genesis To Revelation, Genesis första LP...som var en popskiva. Eller UFO:s två första album.
Phallus Dei är första LP:n Amon Düül II fick ge ut. Den är verkligen obskyr. Skillnaden är dock att den inte är särskilt rolig. Det mest positiva man kan säga är att den egentligen bara pekade ut den väg Amon Düül skulle ta senare. Den väg som skulle visa sig leda mot krautrock.
Med ett namn som Phallus Dei – Guds kuk – skulle man kunna tro att det fanns ett djupt budskap på LP:n. Mysticism, filosofi, fallosdyrkan (eller tvärtom)...men i så fall har de dolt det väl.
Musiken på Phallus Dei är ett enda långt jam, högst troligt improviserat och ganska slarvigt inspelat, eller gjort under usla förhållanden. Tämligen dåligt genomtänkta gitarrsolon, udda rytmer, vansinnesskrik, mumlande röster...
Jag är övertygad om att det var mycket kontroversiellt när skivan släpptes. Både namnet och musiken borde fått hela dåvarande musiketablissemanget att börja rodna.
Hur många som verkligen uppskattade Amon Düül II vet jag inte. Men jag misstänker att deras musik funkade bäst i väl inrökta kollektiv i södra och mellersta Tyskland.
Nu för tiden får man nog se Phallus Dei som ett tidsdokument. Ett bevis för hur det sena 70-talets ungdomsrevolt och ”fria tänkande” kunde ta sitt uttryck.
Phallus Dei är svårlyssnad nu för tiden. Men vad jag främst gillar med skivan är att Amon Düül vågade (och fick) göra den. Och att de framhärdade i att sjunga (nåja) på tyska.
LP:n ska dock mest ses som ett första steg mot vad gruppen senare skulle åstadkomma, legendariska album som Yeti och Tanze der lemminge. Men man kan inte ta ifrån Phallus Dei att det på sitt sätt är en charmig debutplatta.
Nr: 1258/2222
Kul att du har denna som nog får räknas som Krautens födelse.( Kan diskuteras.) Konstigt ex du har?
SvaraRaderaFör det första ligger den väl på Liberty?
För det andra, lägg märke till tidsangivelsen, som diffar mellan våra ex.
Sida 1
KANAAN 3,56
DEM GUTEN, SCHÖNEN, WAREN 6,00
LUZIFERS GHILOM 8,02
HENRIETTE KRÖTENSCHWANZ 1,59
Sida 2
PHALLUS DEI 20,45
Amon Duul var bokade för en spelning på Musikens Hus i GBG, för en sådär 10 år sedan, blev tyvärr inställt.
Bästa hls.Jens.
Du har alldeles rätt, Liberty är bolaget...för originalpressningen vill säga, och säkert ett antal reissues också. En sådan hade jag en gång i tiden, men jag tröttnade på det dåliga skicket (för mycket knaster) så för inte så länge sedan skaffade jag mig denna återutgåva från 2009 på tyska bolaget SPV.
RaderaDet där med längden på låtarna hade jag inte uppmärksammat alls. Märkligt.
Hej!
RaderaInte knastrig alls, spelad max 3 ggr sedan 1970, av förståliga skäl.
Men från WOLF CITY och framåt är det välspelade ex.= mycket knaster.
Ja det var kanske mitt favoritband på 70-talet. Du har kanske hört fler än de 3 lp du skrivit om?
Dave Anderson bas på Lusifers Ghilom, senare Hawkwind, bildade Amon Duul 3.
Hoppade av "Kippington Lodge" för att spela med A.DUUL i nästan 3 år, men det visste du säkert redan.
Hälsningar, Jens.
Inte för att vara gnällig, men glömde du att korrekturläsa denna text innan du lade ut den på bloggen? En hel del stav- och slarvfel...
SvaraRaderaHmm, ibland går tangentbordet lite som det själv vill. Tack, fixat.
Radera