BILLY BRAGG – WORKER´S PLAYTIME – 1988
Det pratades mycket om Billy Bragg i slutet av 80-talet. Hur ilsken och engagerad han var. Om hans brutalt uppriktiga och råbarkade texter och sånger. En brittisk singer/songwriter långt ut på vänsterkanten.
Men när jag till slut kom över en av hans LP-skivor blev det en liten besvikelse. Det visste jag inte då, men på Worker´s Playtime hade det politiska engagemanget tonats ner och arrangemangen snyggats till.
Worker´s Playtime framstår, trots den för vissa provocerande omslagsbilden, inte som någon av Braggs mer politiska LP-skivor, men det räckte säkert ändå till för att reta upp folk som inte trodde (tror) på musikens makt.
Man kan naturligtvis lyssna på Worker´s Playtime ändå. Billy Braggs musik är påverkad av både amerikansk och brittisk folkmusik, Woody Guthrie och Bob Dylan nämns som stora inspirationskällor.
Hans utpräglade cockney och fräcka framtoning har en hel del charm, liksom att han på sin tid var engagerad i brittiska freds- och antikärnvapenrörelsen.
Ofta uppträdde han på politiska arrangemang för Labourpartiet, ”en debattör med elektrisk gitarr, 60-watts förstärkare och cockneyaccent”.
En del av det finns på Worker´s Playtime i låtar som Rotting On Remand och Tender Comrade. Men det är inte de bästa spåren på skivan.
I stället framstår låtar som The Only One, Valentine´s Day Is Over och Must I Paint You A Picture som starkare nummer.
Nr: 634/2222
Det pratades mycket om Billy Bragg i slutet av 80-talet. Hur ilsken och engagerad han var. Om hans brutalt uppriktiga och råbarkade texter och sånger. En brittisk singer/songwriter långt ut på vänsterkanten.
Worker´s Playtime framstår, trots den för vissa provocerande omslagsbilden, inte som någon av Braggs mer politiska LP-skivor, men det räckte säkert ändå till för att reta upp folk som inte trodde (tror) på musikens makt.
Hans utpräglade cockney och fräcka framtoning har en hel del charm, liksom att han på sin tid var engagerad i brittiska freds- och antikärnvapenrörelsen.
Ofta uppträdde han på politiska arrangemang för Labourpartiet, ”en debattör med elektrisk gitarr, 60-watts förstärkare och cockneyaccent”.
En del av det finns på Worker´s Playtime i låtar som Rotting On Remand och Tender Comrade. Men det är inte de bästa spåren på skivan.
I stället framstår låtar som The Only One, Valentine´s Day Is Over och Must I Paint You A Picture som starkare nummer.
Nr: 634/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar