P.F SLOAN – SONGS OF OUR TIME – 1965
Vid fikabordet på en av mina gamla arbetsplatser svängde jag mig vid något tillfälle lite slarvigt med uttrycket västkustpop...och glömde lägga till ”amerikansk”...
- Menar du Alf Robertsson..? Hundar, ungar och hembryggt äppelvin...*
Nej, nån existerande svensk västkustpop kan man väl knappast spåra upp. Inte i alla fall i samma bemärkelse som den amerikanska, som ska behandlas i detta avsnitt.
Jag ska nu presentera en av den (amerikanska) västkustpopens allra främsta låtskrivare. En doldis och bakgrundsfigur, men en fantastisk popsnickare, P.F Sloan, som ägnade nästan hela 60-talet åt att - ofta tillsammans med en annan doldis Steve Barri - skriva låtar till skivbolaget Dunhills artister.
Det var han som låg bakom bolagets stora framgångar med band som Grass Roots och många fler. Dessutom var det han som 1965 skrev den låt som kallats ”den allra första protestsången”, Eve Of Destruction.
Ironiskt nog var det P.F Sloans talang som satte stopp för hans egen karriär. Av rädsla för att förlora sin främste aktade sig nämligen Dunhill Records noga för att göra reklam för de skivor han spelade in.
P.F Sloan blev därför aldrig riktigt erkänd som musiker och sångare, även om han fortsatt att släppa ett och annat album ända in på 2000-talet. Eve Of Destruction har en alldeles egen historia.
På den här LP:n finns P.F Sloans egen version, men det var Barry McGuire som gjorde låten känd över hela världen. Och lika välkänt är att The Byrds tackade nej till att spela in den.
Det borde de inte gjort. Eve Of Destruction håller fortfarande ställningarna som en av popvärldens största låtar. Barry klarade dock inte framgången riktigt, blev frälst mitt under The Summer Of Love och började spela in skivor på bolag som Myrrh och Signatur...men det är en annan historia...
Songs Of Our Times är P.F Sloans första egna album och ganska mycket en överraskning. Man skulle ju kunna tro att det enbart handlar om sockersöt pop. Men så är det inte alls. I stället avslöjar Sloan en ganska stor beundran för Bob Dylan, vilket i sig är fascinerande.
Samma år Songs Of Our Times fanns ute i skivhyllorna låg redan Dylans Bringing It All Back Home där. Likheter finns, inte minst låten This Mornin´ som har en tvilling i Love Minus Zero...
Men Songs Of Our Times är en alldeles lysande pop-LP även utan jämförelser med Dylan. Här finns massor av fina popmelodier, genialiska till och med. Rekommenderas kraft- och uttrycksfullt, både till popälskare och dylanfanatiker.
Skivan är förmodligen jättesvår att hitta nu för tiden. Den släpptes av Dunhill (utan dunder och brak) och såldes förmodligen inte i särskilt många ex. Min skiva är dock en tysk pressning från RCA Victor.
Nr: 2006/2222
* Jag har genom att skriva denna mening nu vunnit en vadslagning. En lurifax jag känner hävdade nämligen bestämt att jag aldrig, aldrig någonsin skulle kunna få in Alf Robertsson i nån av mina texter. 100 spänn, tack!
Vid fikabordet på en av mina gamla arbetsplatser svängde jag mig vid något tillfälle lite slarvigt med uttrycket västkustpop...och glömde lägga till ”amerikansk”...
- Menar du Alf Robertsson..? Hundar, ungar och hembryggt äppelvin...*
Jag ska nu presentera en av den (amerikanska) västkustpopens allra främsta låtskrivare. En doldis och bakgrundsfigur, men en fantastisk popsnickare, P.F Sloan, som ägnade nästan hela 60-talet åt att - ofta tillsammans med en annan doldis Steve Barri - skriva låtar till skivbolaget Dunhills artister.
Det var han som låg bakom bolagets stora framgångar med band som Grass Roots och många fler. Dessutom var det han som 1965 skrev den låt som kallats ”den allra första protestsången”, Eve Of Destruction.
P.F Sloan blev därför aldrig riktigt erkänd som musiker och sångare, även om han fortsatt att släppa ett och annat album ända in på 2000-talet. Eve Of Destruction har en alldeles egen historia.
På den här LP:n finns P.F Sloans egen version, men det var Barry McGuire som gjorde låten känd över hela världen. Och lika välkänt är att The Byrds tackade nej till att spela in den.
Det borde de inte gjort. Eve Of Destruction håller fortfarande ställningarna som en av popvärldens största låtar. Barry klarade dock inte framgången riktigt, blev frälst mitt under The Summer Of Love och började spela in skivor på bolag som Myrrh och Signatur...men det är en annan historia...
Songs Of Our Times är P.F Sloans första egna album och ganska mycket en överraskning. Man skulle ju kunna tro att det enbart handlar om sockersöt pop. Men så är det inte alls. I stället avslöjar Sloan en ganska stor beundran för Bob Dylan, vilket i sig är fascinerande.
Samma år Songs Of Our Times fanns ute i skivhyllorna låg redan Dylans Bringing It All Back Home där. Likheter finns, inte minst låten This Mornin´ som har en tvilling i Love Minus Zero...
Skivan är förmodligen jättesvår att hitta nu för tiden. Den släpptes av Dunhill (utan dunder och brak) och såldes förmodligen inte i särskilt många ex. Min skiva är dock en tysk pressning från RCA Victor.
Nr: 2006/2222
* Jag har genom att skriva denna mening nu vunnit en vadslagning. En lurifax jag känner hävdade nämligen bestämt att jag aldrig, aldrig någonsin skulle kunna få in Alf Robertsson i nån av mina texter. 100 spänn, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar