FISCHER-Z – GOING DEAF FOR A LIVING – 1980
Going Deaf For A Living är ett alldeles lysande popalbum. Brittiska new wave-gänget Fischer-Z och John Watts kan aldrig ha varit bättre än här. Det är blixtrande läcker gitarrpop, fyndiga melodier dessutom med kul trixiga vändningar, massor av galna infall och framför allt väldigt bra melodier.
Jag tror nog inte att det finns en enda dålig låt på den här plattan. I alla fall sitter jag som klistrad hela tiden. Och jag spelar gärna skivan om och om igen. Jag gillar de där tuffa ska-takterna och den lite funkiga basen.
So Long var egentligen den enda låt som blev någon större hit, men rysare som Room Service, Crazy Girl, Going Deaf For A Living och inte minst läckra Four Minutes In Durham är riktigt fräcka grejer. Men det är bara några exempel, hela plattan är absolut värd att spelas flera gånger.
Going Deaf For A Living är Fischer-Z:s andra album och rankas också bland kritiker mycket högt, liksom efterföljaren Red Skies Over Paradise. Skillnaden mellan de båda skivorna är kanske att Going Deaf For a Living är lite tuffare, tempot är högt i nästan varenda låt, och att John Watts måste varit i högform när han skrev dem. Detta är en platta jag verkligen kan rekommendera!
Nr: 590/2222
Going Deaf For A Living är ett alldeles lysande popalbum. Brittiska new wave-gänget Fischer-Z och John Watts kan aldrig ha varit bättre än här. Det är blixtrande läcker gitarrpop, fyndiga melodier dessutom med kul trixiga vändningar, massor av galna infall och framför allt väldigt bra melodier.
So Long var egentligen den enda låt som blev någon större hit, men rysare som Room Service, Crazy Girl, Going Deaf For A Living och inte minst läckra Four Minutes In Durham är riktigt fräcka grejer. Men det är bara några exempel, hela plattan är absolut värd att spelas flera gånger.
Going Deaf For A Living är Fischer-Z:s andra album och rankas också bland kritiker mycket högt, liksom efterföljaren Red Skies Over Paradise. Skillnaden mellan de båda skivorna är kanske att Going Deaf For a Living är lite tuffare, tempot är högt i nästan varenda låt, och att John Watts måste varit i högform när han skrev dem. Detta är en platta jag verkligen kan rekommendera!
Nr: 590/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar