XTC – ORANGES & LEMONS – 1989
Jag sätter ett stort plus i kanten för Oranges & Lemons. Det är ett rolig popalbum. Åtminstone för oss som får något saligt i blicken bara det antyds psykedelia och 60-tal. Jo, här gjorde XTC en lysande retroplatta, en dubbel till och med (ljudliga applåder och hejarop i bakgrunden).
Så där bör man dock bara säga under vissa förutsättningar. Nämligen på det villkoret att man inte hört The Dukes Of Stratosphear. Har man det, då kan Oranges & Lemons inte bli riktigt lika fantastisk (oroligt i publiken, kräver en förklaring...den kommer nu...).
The Dukes Of Stratosphear är alltså XTC. Det var ett litet hobbyprojekt de höll på med ungefär samtidigt som de snickrade ihop poplåtar till skivor som The Big Express och Skylarking, seriösa popskivor av ett seriöst arbetande band.
Med The Dukes fick Andy Partridge och hans kollegor utlopp för sina inre djupare känslor; psykedelisk 60-talspop med Sgt Pepper som den klarast lysande ledstjärnan.
The Dukes släppte faktiskt två LP-skivor, som till bandets förvåning verkligen uppskattades av folk (hallelujarop och trumpetstötar, någon svimmar vid scenkanten).
Oranges & Lemons kom till när XTC ville göra The Dukes musik till sin egen...så att säga. Sagt och gjort fortsatte de på samma psykedeliska spår och spelade in en psykedeliaplatta under eget namn. Det blev däremot inte lika bra...förvånande nog (ilsket mummel och skrapande med fötterna).
Analysen de flesta recensenter kommit fram till är att XTC inte fick med sig humorn och spelglädjen från The Dukes. Av den anledningen menar de att Oranges & Lemons är både lite tråkig i jämförelse och känns krystad (burop, svordomar och könsord, halvtomma PET-flaskor och småmynt kastas från övre läktaren, någon urinerar i orkesterdiket).
Så kan det naturligtvis vara. Men det hindrar inte mig att tycka Oranges & Lemons är kul lyssning ändå (avmätta applåder och spridda bravorop från publiken).
Nr: 295/2222
Jag sätter ett stort plus i kanten för Oranges & Lemons. Det är ett rolig popalbum. Åtminstone för oss som får något saligt i blicken bara det antyds psykedelia och 60-tal. Jo, här gjorde XTC en lysande retroplatta, en dubbel till och med (ljudliga applåder och hejarop i bakgrunden).
Med The Dukes fick Andy Partridge och hans kollegor utlopp för sina inre djupare känslor; psykedelisk 60-talspop med Sgt Pepper som den klarast lysande ledstjärnan.
The Dukes släppte faktiskt två LP-skivor, som till bandets förvåning verkligen uppskattades av folk (hallelujarop och trumpetstötar, någon svimmar vid scenkanten).
Oranges & Lemons kom till när XTC ville göra The Dukes musik till sin egen...så att säga. Sagt och gjort fortsatte de på samma psykedeliska spår och spelade in en psykedeliaplatta under eget namn. Det blev däremot inte lika bra...förvånande nog (ilsket mummel och skrapande med fötterna).
Så kan det naturligtvis vara. Men det hindrar inte mig att tycka Oranges & Lemons är kul lyssning ändå (avmätta applåder och spridda bravorop från publiken).
Nr: 295/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar