WALLY – WALLY – 1974
Wally var ett underligt band. De kom från Leeds i England, men lät nästan som de hade växt upp i södra Kalifornien med Poco, Eagles och Jackson Browne. Samtidigt kan man utan att skämmas hävda att de spelad progressiv pop, långa vindlande melodislingor, atmosfäriskt och luftigt.
Jodå, det går delvis att jämföra dem med till exempel Yes eller Camel. Dessutom fick de hjälp av Rick Wakeman med produktionen av sin debutskiva, vilket man absolut inte kan missa.
Nån som kommer ihåg Blue? Det där bandet Elton John tog under sitt beskydd och försökte hjälpa fram i mitten av 70-talet.
Wally har ungefär samma ton i sin musik, men där Blue gjorde korta poplåtar glider det här leedsgänget gärna ut i lite längre halvflummiga sekvenser. Behaglig lyssning, inte ett dugg störande, utan bara trevligt.
Jag har svagt för mig att det nån gång i mitten av 70-talet dök upp en genre som kallades ”progressiv country”. Om Wally varit ett amerikanskt band hade de förmodligen hamnat i det facket.
Men jag för min del placerar den här LP:n bland progrockarna, ihop med de andra brittiska hjältarna. Skillnaden är kanske att Wally aldrig blev något större namn...
Den här skivan är tydligen ganska svår att få tag på. Inte för att det skulle vara någon raritet, utan mer för att Wally aldrig sålde särskilt många skivor. En av deras större meriter lär vara att de en gång fick spela förband till Leo Sayer...och då förstår ni kanske.
Wally ska tydligen också gjort ett lyckat inhopp på festivalen i Reading i mitten av 70-talet. Då ska de ha jämförts med storheter som Colosseum, Caravan och Wishbone Ash.
Nr: 810/2222
Wally var ett underligt band. De kom från Leeds i England, men lät nästan som de hade växt upp i södra Kalifornien med Poco, Eagles och Jackson Browne. Samtidigt kan man utan att skämmas hävda att de spelad progressiv pop, långa vindlande melodislingor, atmosfäriskt och luftigt.
Wally har ungefär samma ton i sin musik, men där Blue gjorde korta poplåtar glider det här leedsgänget gärna ut i lite längre halvflummiga sekvenser. Behaglig lyssning, inte ett dugg störande, utan bara trevligt.
Jag har svagt för mig att det nån gång i mitten av 70-talet dök upp en genre som kallades ”progressiv country”. Om Wally varit ett amerikanskt band hade de förmodligen hamnat i det facket.
Men jag för min del placerar den här LP:n bland progrockarna, ihop med de andra brittiska hjältarna. Skillnaden är kanske att Wally aldrig blev något större namn...
Wally ska tydligen också gjort ett lyckat inhopp på festivalen i Reading i mitten av 70-talet. Då ska de ha jämförts med storheter som Colosseum, Caravan och Wishbone Ash.
Nr: 810/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar