BARCLAY JAMES HARVEST – EVERYONE IS EVERYBODY ELSE – 1974
Den här skivan sägs vara den första av flera ”tråkiga” popskivor från Barclay James Harvest. Men så trist tycker jag verkligen inte att den är. Det här är en sån där platta man lätt fastnar för och nog kan spela rätt många gånger innan man tröttnar.
Men det är möjligt att folk som gillade BJH:s tidiga betydligt mer progressiva rockalbum blev ganska besvikna när de hörde den. För en sak har de rätt i. Det är en popskiva.
BJH är (ännu) ett sånt där gammalt progband jag inte blev övertygad av på 70-talet. Då tyckte jag deras musik var alldeles för otillgänglig...och faktiskt ganska trist. Everyone Is Everybody Else är faktiskt den första av deras album som lyckats ta plats i min samling.
Högst troligt skulle jag nu för tiden inte tveka en sekund att lämna plats för fler om jag hittade någon av gruppens äldre skivor. Däremot är jag tveksam till BJH-album senare än den här. Så kanske var Everyone Is Everybody Else någon slags brytpunkt, åtminstone är det så för mig.
Popskiva var det som sagt. Men det beror helt på vad man jämför med. Inte ens på den här LP:n är BJH särskilt enkla att få grepp på. De musikaliska vindlingarna och oförutsägbara vägarna BJH tar på den här plattan kan säkert vara störande för dem som helst lyssnar på det jag vanligtvis kallar pop.
Nej, det handlar mer om artrock än pop, tror jag, med inslag av brittisk 70-talsrock och till och med country (!). Givetvis är det progressiv rock också, men inlindat och snyggt förpackat.
Inledningen med Child Of The Universe och Negative Earth är inte annat än majestätisk (uppblåst och pompöst skulle säkert andra säga) och en väldigt snygg ingång till Everyone Is Everybody Else. Bara därför är detta en skiva jag gärna rekommenderar.
Nr: 1653/2222
Den här skivan sägs vara den första av flera ”tråkiga” popskivor från Barclay James Harvest. Men så trist tycker jag verkligen inte att den är. Det här är en sån där platta man lätt fastnar för och nog kan spela rätt många gånger innan man tröttnar.
Men det är möjligt att folk som gillade BJH:s tidiga betydligt mer progressiva rockalbum blev ganska besvikna när de hörde den. För en sak har de rätt i. Det är en popskiva.
BJH är (ännu) ett sånt där gammalt progband jag inte blev övertygad av på 70-talet. Då tyckte jag deras musik var alldeles för otillgänglig...och faktiskt ganska trist. Everyone Is Everybody Else är faktiskt den första av deras album som lyckats ta plats i min samling.
Högst troligt skulle jag nu för tiden inte tveka en sekund att lämna plats för fler om jag hittade någon av gruppens äldre skivor. Däremot är jag tveksam till BJH-album senare än den här. Så kanske var Everyone Is Everybody Else någon slags brytpunkt, åtminstone är det så för mig.
Popskiva var det som sagt. Men det beror helt på vad man jämför med. Inte ens på den här LP:n är BJH särskilt enkla att få grepp på. De musikaliska vindlingarna och oförutsägbara vägarna BJH tar på den här plattan kan säkert vara störande för dem som helst lyssnar på det jag vanligtvis kallar pop.
Nej, det handlar mer om artrock än pop, tror jag, med inslag av brittisk 70-talsrock och till och med country (!). Givetvis är det progressiv rock också, men inlindat och snyggt förpackat.
Inledningen med Child Of The Universe och Negative Earth är inte annat än majestätisk (uppblåst och pompöst skulle säkert andra säga) och en väldigt snygg ingång till Everyone Is Everybody Else. Bara därför är detta en skiva jag gärna rekommenderar.
Nr: 1653/2222
Jag måste rekommendera en ännu senare platta ; Gone to Earth från 77, magnifik o stilfull ja riktigt bra helt enkelt ! / Pelle
SvaraRaderaTack för tipset!
Radera