Lou Reed och Velvet Underground

VELVET UNDERGROUND – THE BEST OF – 1989

Velvet Underground var förmodligen ett av de 60-tals- och tidiga 70-talsband som influerade och inspirerade den amerikanska punken mest av alla. De inspirerade nästan alla andra också. Det skämtas ofta om att alla de 30.000 som köpte deras första skiva gick hem och startade egna band.

Velvet Undergrounds pumpande energiska råa sound och Lou Reeds släpiga röst har en närmast hypnotisk effekt. Låtar som I´m Waiting Fort My Man, Heroin, All Tomorrow´s Parties och Pale Blue Eyes har ett magiskt skimmer än idag. Velvet Underground var ett underskattat band. Det var inte många som såg deras storhet när de var som mest aktiva i början av 70-talet.

Intresset för bandet ökade dock enormt när Lou Reed runt 1973 fick fart på sin egen solokarriär. Det var först då folk hittade till låtar som Heroin (älskar gitarrgnisslet) och släpiga magiska Sweet Jane, Velvetlåtar han gjorde egna liveinspelningar av.

Lou Reed var en av alla mina tonårsidoler, album som Sally Can´t Dance, Coney Island Baby och inte minst Transformer spelades ofta och på galet hög volym i pojkrummet. Där slankt det väl med en och annan Velvet Undergroundlåt också, via liveplattor som Lou Reed Live och Rock´n Roll Animal.
 

Men jag gick aldrig så långt att jag skaffade mig någon av Velvet Undergrounds egna album. Kanske beroende på att man/jag i allmänhet då kände att det var ett passerat stadium och att det Lou Reed gjorde själv var så mycket intressantare.

Nu kan jag ångra det. Jag har inga album med Velvet Underground i samling, åtminstone än så länge. Fram till nu har jag nöjt mig med denna samlings-CD, som givetvis är pinsamt futtig, men där man ändå får med det mesta av det bästa. Vad man självklart missar är den hypnotiska stämningen som man på ett samlingsalbum som det här bara kan ana.

Nr: 59/CD