COLOSSEUM – DAUGHTER OF TIME – 1970
Jag vet inte hur högt eller lågt den här LP:n rankas av Colosseums fans, men för min del är detta en riktigt bra progressiv jazzrockplatta. Detta ville jag ha sagt först...jag har nämligen en kraftfull invändning också...
För medan Colosseum snickrar ihop den ena läckra melodislingan efter den andra måste man också brottas med Chris Farlow, som var sångare i bandet vid den här tiden. Jag har svårt för hans röst och vet inte vad det är han siktar på.
Vad jag närmast misstänker är att han stundtals försöker spy upp alla vitala organ han har i hela kroppen. Han tar i så högtalarna bågnar...och det skär i mina öron...
Men det får man väl leva med, Daughter Of Time har andra kvaliteter, även om jag funderat på hur bra det kunde blivit med en annan sångare.
Men det var modigt av Colosseum att ta in en soul-pop-musikalröst, det måste erkännas.
Daughter Of Time är trots mina svårigheter med Chris Farlow en så pass bra LP att jag kan tänka mig att stå ut med det.
Dave Greenslades orgelspel är till exempel lysande. Intelligent, framsynt och skickligt, ingen tvekan om det.
Läckert skivomslag förresten. Colosseum tog sitt namn på allvar.
Nr: 138/2222
Jag vet inte hur högt eller lågt den här LP:n rankas av Colosseums fans, men för min del är detta en riktigt bra progressiv jazzrockplatta. Detta ville jag ha sagt först...jag har nämligen en kraftfull invändning också...
Vad jag närmast misstänker är att han stundtals försöker spy upp alla vitala organ han har i hela kroppen. Han tar i så högtalarna bågnar...och det skär i mina öron...
Dave Greenslades orgelspel är till exempel lysande. Intelligent, framsynt och skickligt, ingen tvekan om det.
Läckert skivomslag förresten. Colosseum tog sitt namn på allvar.
Nr: 138/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar