ANDERS F RÖNNBLOM - KOMEDIA-EN TRIPP NERFÖR TARSCHAN BOULEVARD - 1978
Året var 1978. Det var Graham Parker och Squeezing Out Sparks, Elvis Costello och ”I don´t want to go to Chelsea”. Clashs London Calling, The Guns Of Brixton och Clampdown. Och så var det Anders F Rönnbloms egen tripp nedför Tarschan Boulevard, nervös, skrikig och stökig.
Men det var först några år senare jag insåg den här skivans storhet. Det var när den värsta stormen bedarrat och de knastriga Costello-singlarna kasserats eller hamnat på undantag på nedersta hyllan. Först då fick jag tid för Komedia – En tripp nerför Tarschan Boulevard.
För min del var det kanske bra att det blev så. 1978 hade den förmodligen aldrig kunnat ställas mot Clash, Parker och Costello.
Nu är Komedia – En tripp nerför Tarschan Boulevard naturligtvis ingen punk-LP, det är nog inte mycket new wave heller för den delen.
Men den har samma nervösa och överspända uttryck som var så tydligt i slutet av 70-talet.
Det är en av anledningarna till att detta numera är en, i mina ögon, kanonbra platta. Kan man sin Anders F-historia bara lite inser man snabbt att den hänger ihop med föregångaren Det hysteriska draget, storyn fortsätter liksom...och att det på 90-talet kom en hel LP med bara minnen från Boulevarden*.
Och så över till låtarna, det finns nämligen en hel drös bra grejer här, även om det dyker upp en och annan skräplåt också. Svårt det är att leva svårt det är att dö är min första uppenbara favorit som åtminstone jag kopplar direkt till Det hysteriska draget.
Uppviglande Dom rätta kretsarna, Paradisfjäsk, fräcka, galna suggestiva Komedia och vackra Segla bort är några av de bästa. Men ta inget för givet, det är ju Anders F Rönnblom. En del älskar förmodligen det här, andra förstår det nog inte alls.
Nr: 352/2222
* Bravado Bravado – Boulevardminnen.
Året var 1978. Det var Graham Parker och Squeezing Out Sparks, Elvis Costello och ”I don´t want to go to Chelsea”. Clashs London Calling, The Guns Of Brixton och Clampdown. Och så var det Anders F Rönnbloms egen tripp nedför Tarschan Boulevard, nervös, skrikig och stökig.
Nu är Komedia – En tripp nerför Tarschan Boulevard naturligtvis ingen punk-LP, det är nog inte mycket new wave heller för den delen.
Men den har samma nervösa och överspända uttryck som var så tydligt i slutet av 70-talet.
Det är en av anledningarna till att detta numera är en, i mina ögon, kanonbra platta. Kan man sin Anders F-historia bara lite inser man snabbt att den hänger ihop med föregångaren Det hysteriska draget, storyn fortsätter liksom...och att det på 90-talet kom en hel LP med bara minnen från Boulevarden*.
Uppviglande Dom rätta kretsarna, Paradisfjäsk, fräcka, galna suggestiva Komedia och vackra Segla bort är några av de bästa. Men ta inget för givet, det är ju Anders F Rönnblom. En del älskar förmodligen det här, andra förstår det nog inte alls.
Nr: 352/2222
* Bravado Bravado – Boulevardminnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar