Starkt, friskt och doftande av kåda

HEDNINGARNA – TRÄ – 1994

Vilket fantastiskt album Trä är. Det finns inte en tråkig eller död sekund. Hedningarnas utforskande av nordisk folkmusik är verkligen underhållande och rolig lyssning. Trä sägs vara ett av gruppens bättre album, kanske det allra bästa.

För att öka spänningen ytterligare blandar Hedningarna dessutom svenska och finska texter, manliga och kvinnliga sångare. Det ger musiken ytterligare en dimension. Instrumenten är i min värld märkliga; bland annat säckpipa, fiol, flöjt, (troll)trumma ihop med elgitarrer och modern samplingsteknik.

Hedningarna har sitt ursprung från den sex timmar långa teaterföreställningen Den stora vreden som sattes upp i Gävle i slutet av 80-talet. Stora delar av musiken från teatern fanns sedan med på gruppens första album. Trä är deras tredje platta.

Jag kan tänka mig att Hedningarnas Trä kommer från samma stam som Samla Mammas Manna. Här finns samma experimentlust och lekfulla musikaliska äventyrslystnad med avstamp i den svenska folkmusiken.

Skillnaden är kanske att där Hedningarna använder mysticism och trolldom som effekt tog Samla Mammas Manna det med ett garv.

För den som söker något annorlunda är Hedningarnas musik absolut något som bör utforskas. Hedningarnas Trä är varken torrt eller hårt. Det är friskt, starkt och doftande av kåda.

Mors lilla Olle i skogen gick, med rosor på kinden gröna
spydde upp allt, blåbär och palt, förgiftad av bark i bröna
Min skog ska stå kvar, fast den tappat alla barren
Ekorrn satt i granen skulle skala kottar, fick han höra gitarren
(Min skog)

Nr: 41/CD