CREEPS – BLUE TOMATO – 1990
Första fasen (två veckor 1990)
Åhh, vilken platta! Vilka låtar! Oooh...I Like It!
Jodå, Creeps Blue Tomato slog ner som en bomb. Mest tack vare att låten S-m-a-s-h var med i komediserien med samma namn...men i alla fall. Och den där blå tomtaten, vad fräckt.
Andra fasen (1990-2013, 23 år)
Usch, påminn mig inte om den. Jag orkar inte höra den igen.
Nej, storheten med Blue Tomato var snabbt övergående. Det gick lätt att tröttna på Creeps visserligen funkiga och ganska tuffa sound, men i längden orkar man inte.
Tredje fasen (igår)
Hmm, jag borde nog lyssna på Blue Tomato igen. Den var ju så bra...
Nej, det var den inte. Jag ska nog göra mig av med den...
Fjärde fasen (nu)
Jag vet inte. Jag har svårt för Blue Tomato. Den är inte särskilt rolig egentligen. Men Creeps tidigare plattor är ju bra. Now Dig This!
Jo, den får vara kvar, i alla fall ett tag till. Jag har kommit fram till att Creeps plattor före det stora genombrottet med Blue Tomato är klart intressanta. Jag behåller skivan bara som referenslyssning, i fall jag skulle glömma det.
Och där har vi väl problemet med Blue Tomato. Creeps två första plattor var ruffiga, stökiga och fullproppade med referenser till staxsoul, psykedelia och andra godsaker.
Blue Tomato var den första LP Creeps inte producerade själva utan lämnade över jobbet till proffs. Resultatet blev visserligen snyggt, och en hit, Oooh...I Like It. Men alldeles för trevligt och tillsnyggat.
För mig är Blue Tomato bara en i raden av svenska rockplattor som låter ungefär likadant. Men Creeps tidigare album – det är grejer det!
Nr: 1614/2222
Första fasen (två veckor 1990)
Åhh, vilken platta! Vilka låtar! Oooh...I Like It!
Jodå, Creeps Blue Tomato slog ner som en bomb. Mest tack vare att låten S-m-a-s-h var med i komediserien med samma namn...men i alla fall. Och den där blå tomtaten, vad fräckt.
Usch, påminn mig inte om den. Jag orkar inte höra den igen.
Nej, storheten med Blue Tomato var snabbt övergående. Det gick lätt att tröttna på Creeps visserligen funkiga och ganska tuffa sound, men i längden orkar man inte.
Tredje fasen (igår)
Hmm, jag borde nog lyssna på Blue Tomato igen. Den var ju så bra...
Nej, det var den inte. Jag ska nog göra mig av med den...
Jag vet inte. Jag har svårt för Blue Tomato. Den är inte särskilt rolig egentligen. Men Creeps tidigare plattor är ju bra. Now Dig This!
Jo, den får vara kvar, i alla fall ett tag till. Jag har kommit fram till att Creeps plattor före det stora genombrottet med Blue Tomato är klart intressanta. Jag behåller skivan bara som referenslyssning, i fall jag skulle glömma det.
Blue Tomato var den första LP Creeps inte producerade själva utan lämnade över jobbet till proffs. Resultatet blev visserligen snyggt, och en hit, Oooh...I Like It. Men alldeles för trevligt och tillsnyggat.
För mig är Blue Tomato bara en i raden av svenska rockplattor som låter ungefär likadant. Men Creeps tidigare album – det är grejer det!
Nr: 1614/2222
Håller i stor utsträckning med dig. Älmhultskillarnas andra LP "Now dig this!" är i mina ögon en svensk rockklassiker och en av de bästa plattor som gjorts av ett svenskt band. "Blue tomato" hade - precis som du skriver - inte samma charm, utan kändes tillrättalagd och överproducerad. Men så dålig tycker jag inte den är. Där finns några spår som står sig.
SvaraRaderaSynd att The Creeps på nåt vis dog efter den skivan. De gjorde väl en eller två plattor till, men försvann helt från rampljuset och klarade av någon anledning inte av att fortsätta utvecklas som band. Tråkigt att en grupp med sådan potential inte hade kraft eller vilja eller ork att fortsätta. På något sätt har jag en känsla av att de kunde ha åstadkommit fantastiska saker om karriären inte runnit ut i sanden.
Håller med. Jag skulle vilja hört mer av Creeps.
Radera