Omväxlande och elegant av Alan Parsons Project

ALAN PARSONS PROJECT – EYE IN THE SKY – 1982

Det var med Eye In The Sky som Alan Parsons Project lämnade progrocken för pop. Inte det jag hoppats på kanske, men att Eye In The Sky är en förbannat bra platta går inte att säga emot. Okej då, Alan Parsons gick över gränsen, det är mainstream, men det är läckert.

Jag kan inte hjälpa det, trots skivans lite skamfilade rykte bland kännare tycker jag om den. Eye In The Sky är en sån där ovanlig platta som sätter sig direkt. I alla fall var det så för mig. Redan efter inledande instrumentala Sirius och sen titelspåret Eye In The Sky var jag fast och beredd att utnämna albumet till det mest spännande jag hört på länge.

Och det där höll i sig hela skivan igenom. Musiken på skivan är nämligen så charmig och omväxlande att det inte går att tycka illa om den.

Alan Parsons går från bombastisk progrock till beatlespop och musikal, hämtar andan och tar sen skämtsamt, som av en händelse, upp 10cc fräcka sound för att sen tveklöst (och givetvis högst förväntat) släppa lös alla de pinkfloydiska influenserna. Det är mäktigt.

Men Alan Parsons stannar inte där. B-sidan öppnar högst provocerande med AOR-dränkta You´re Gonna Get Your Fingers Burned och Psychobabble, där bandet tar upp den stafettpinne som i slutet av 70-talet kastats av Journey och Asia.

Just då, när jag hörde skivan första gången, tyckte jag det var tufft, men när jag med senare album insåg att det var det spåret som delvis skulle gälla blev jag lite besviken. Men å andra sidan inträffade ju det här på 80-talet...

Nåja, Mammagamma, instrumentallåten som kommer direkt efter räddar situationen med sina synthpopsrytmer. Avslutningen med 10cc och Pink Floyd-inspirerade Step By Step och Old And Wise blir också väldigt lyckad. Eye In The Sky är som sagt ett album jag tycker väldigt bra om. Det är som jag sa i inledningen förmodligen mainstream 80-talspop om man ser till helheten, men i så fall väldigt elegant gjort.

Att jämföra detta album med till exempel I Robot, är att ta i alldeles för mycket, så det låter jag bli. Eye In The Sky är en popskiva, (eller rock kanske med dagens måttstock) med en hel del progrockinslag. Grejen är att jag tycker det funkar synnerligen bra tillsammans den här gången.

Nr: 1602/2222