Jeff Lynnes enda soloplatta

JEFF LYNNE – ARMCHAIR THEATRE – 1990

Jeff Lynne gjorde en lång rad album med ELO och ett par med Traveling Wilburys. Och så producerade han mängder med artister och satte alltid sin egen stämpel på det.

Man kan nog påstå att Armchair Theatre är Lynnes enda soloalbum, även om 2000-talsskivor som Zoom och Alone In The Universe egentligen är borde signeras Lynne det också. De är dock utgivna under namnet ELO efter att Jeff vunnit striden med gamle ELO-kollegan Bev Bevan om äganderätten av namnet.

Armchair Theatre kom ungefär samtidigt som när alla de gamla Traveling Wilburys-hjältarna, som av en händelse, släppte nya skivor; George Harrison, Bob Dylan, Roy Orbison och Tom Petty. Lynnes album var nog det av dem som fick minst uppmärksamhet.

Men det är en skiva jag tycker väldigt bra om. Inte för att den har särskilt mycket ELO över sig – Det har den lite oväntat inte alls. De som gillar ELO:s mest bombastiska period, Out of the Blue och de där, kan nog bli lite besvikna på den här plattan.

Inte heller för att det låter som en fortsättning på Traveling Wilburys – Det gör den inte, även om han fick hjälp av George Harrison på en del av låtarna.

Jag gillar Armchair Theatre för att Jeff Lynne väljer att gå en lite annan väg än den man trott. Visst finns det en och annan trevlig liten poplåt. Every Little Thing och några till. Det där kan Jeff Lynne, det är bra pop.

Men sen överraskar han och lirar 50-talsrock och rockabilly, nästan lite Gene Vincent i Don´t Let Go. Men den stora överraskningen är jazzlåten Stormy Weather. Den är svidande läcker i Lynnes tolkning. Sånt hade åtminstone inte jag förväntat mig av 80-talspopens urfader.

Armchair Theatre är en trevlig skiva och väldigt annorlunda jämfört med det man hade förväntat sig av Jeff Lynne. För den som vill ha mer av ”riktiga” ELO kan jag däremot rekommendera både Zoom och Alone In The Universe, där använder Lynne sina gamla vanliga beprövade recept, vilket givetvis funkar.

Nr: 1254/2222

Jag har publicerat ungefär samma text 2011. Men när jag nu bytt ut en ganska knastrig LP mot en bättre tar jag mig därför friheten att skriva om skivan igen.