Jeff Lynnes enda soloplatta

Jeff Lynne gjorde 13 album med ELO och ett par med Traveling Wilburys. Och så producerade han mängder med artister och satte ALLTID sin egen stämpel på det.

Men det här med soloalbum var aldrig hans grej. Jeff Lynne har så här långt gjort en enda soloplatta – Armchair Theatre – 1990. Den kom ungefär samtidigt som när ALLA gamla Traveling Wilburys-hjältarna gjorde egna nya album. George Harrison, Bob Dylan, Roy Orbison och Tom Petty.

Lynnes album var det av dem som fick minst uppmärksamhet. Men det är en skiva jag tycker väldigt bra om.

Inte för att den har särskilt mycket ELO över sig – Det har den lite oväntat inte alls. De som gillar ELO:s mest bombastiska period, Out of the Blue och de där, ska nog inte ge sig på den här plattan.

Inte för att det låter som en fortsättning på Traveling Wilburys – Det gör den nämligen inte, även om han fick hjälp av George Harrison på en del av låtarna.

Jag gillar den för att Jeff Lynne gör något helt annat.
Visst finns det en och annan trevlig liten poplåt. Every Little Thing och några till. Bra låtar såklart. Det där kan Jeff Lynne.

Men sen överraskar han och lirar 50-talsrock och rockabilly, nästan lite Gene Vincent i Don´t Let Go. Men den stora överraskningen är jazzlåten Stormy Weather. Den är svidande läcker i Lynnes tolkning.

Armchair Theatre är inget mästerverk. Men det är en trevlig skiva och väldigt annorlunda jämfört med det man hade förväntat sig av Jeff Lynne.