Peter Gabriels andra

Peter Gabriels andra album...

Ok, stopp här.
Nu finns det säkert de som redan innan de läst första meningen håller på att bli tveksamma.
Var inte det albumet dåligt?
Var det inte den skivan alla (professionella tyckare) avskydde?

Just den skivan är det, Peter Gabriels andra, från 1978.
(Nu är det dags för tveksamma att lyssna på skivan igen. Under tiden skriver jag om inledningen).
Så här:

Har du hört Peter Gabriels andra? Då vet du att det är hans bästa popalbum. Och det sista, innan han bytte spår och blev radikal. Kritikerna hade fel. De ville ju så gärna stoppa in Gabriel i Genesis-facket, men det gick inte.

Det här är en samling oförglömliga popballader och tuffa gitarrockers. On the Air, skivans kraftfulla inledning är mäktig. DIY är genial gitarrock, Animal Magic och Perspective kan få marken att skaka.

Men balladerna är bättre. Home Sweet Home går inte att låta bli att älska, Mother of Violence och Indigo är något av det vackraste och känsligaste Peter Gabriel någonsin gjorde.

Peter Gabriel låg 1978 steget före. Skivan kom mitt i svallet av new wave och punk. Men soundet låter som den spelats in fem eller tio år senare, alltså mitt i 80-talet.

Sett i backspegeln är det naturligtvis inte tillräckligt bra. Men det går inte att utelämna att Gabriels sound kopierats av 1000-tals popband.

Tvåan skiljer sig från debutalbumet året innan. Här är Gabriel tydlig och konsekvent i sitt låtval. Han tar dessutom ytterligare ett steg från Genesis och blir samhällskritiker.

Detta är ett mycket bra popalbum!