Jag hade inga förväntningar på Chinatown med Thin Lizzy när den kom 1980. Gary Moore var borta ur leken och ryktena gick att Phil Lynotts drogproblem höll på att ta knäcken på honom.
Därför slog detta redan i förväg underskattade album ner med en jätteskräll.
För Lynott överraskar. Chinatown är en urladdning, där Lizzy släpper lös rasande naturkrafter. Det finns inte ett svagt spår på hela skivan.
Det är fullt ös från början till slut, energi, passion och en rövspark åt alla dem som trodde bandet var slut.
Jag ställer mig upp och applåderar, vilket jag ytterst sällan gör när det handlar om hårdrock. Särskilt inte om den kommer från Irland.
Det är sant. Det finns ingen given listetta på skivan.
Ingen låt som Jailbreak, The Boys Are Back in Town eller Johnny the Fox. Men det gör ingenting. För varenda låt på Chinatown är bra rockers.
We Will Be Strong och Chinatown, de två första låtarna, och Killer On the Loose är mina favoriter.
Trevlig blog!
SvaraRaderaTackar!
SvaraRaderaÄnnu en gång får jag damma av en gammal skiva efter jag läst din blogg, fastnade inte riktigt för Chinatown när den kom, men det är kanske som du skriver att den saknar någon riktig topplåt som sticker ut.
SvaraRaderaDet är ju det som är så trevligt att läsa om andras meningar om album så blir sugen på att höra dem med "nya" öron.
Är det en Les Paul där i bakrunden?, den kanske ser lite rundare ut, en Hagström Super Swede?
SvaraRaderaHe, he. En Super Swede!
SvaraRaderaStår själv i begrepp att införskaffa en Super Swede, grym gura.
SvaraRaderaTror jag helt säkert är ett mycket bra val.
SvaraRaderaDet här är alltså inte min gitarr, utan min äldste sons, och han gillar den väldigt mycket.