SUPERTRAMP - EVEN IN THE QUIETEST MOMENTS - 1977
Det lär finnas en tibetansk ört som har en viljeförlamande effekt, som hypnos eller nåt sånt.
Jag inbillar mig att det är ungefär som att spela Supertramps album Even in the Quietest Moments från 1977. Att lyssna på den skivan är förlamande.
Till att börja med har jag inte ett enda minne av hur den plattan hamnade i min samling. Jag upptäckte den när jag bläddrade efter något helt annat.
Men troligen har den stått där länge, för den är både sliten och har ett lågt nummer, 474. Jo, jag numrerar alla mina skivor. De blir lättare att hålla reda på då.
Det är kanske inte så konstigt att jag inte kom ihåg den. För Even in the Quietest Moments liksom bara passerar, utan att röra upp några som helst känslor eller skapa ett enda intryck. Den bara är.
Men lite konstigt är det, för det finns egentligen flera riktigt bra låtar. Give a Little Bit blev ju en ganska stor hit om jag inte minns fel...Och Lover Boy är inte heller så dum. Men ärligt talat är det vanlig hitlistepop.
De tre långa låtarna på b-sidan är bättre; Babaji, From Now On och Fool´s Overture. Åtminstone i början, sen försöker Supertramp vara progressiva och promenerar ut i något slags ljudmattelandskap där man snabbt går vilse. Det är förmodligen där den tibetanska örten växer...
Den nedre bilden är hämtad från skivomslaget.
Det lär finnas en tibetansk ört som har en viljeförlamande effekt, som hypnos eller nåt sånt.
Jag inbillar mig att det är ungefär som att spela Supertramps album Even in the Quietest Moments från 1977. Att lyssna på den skivan är förlamande.
Men troligen har den stått där länge, för den är både sliten och har ett lågt nummer, 474. Jo, jag numrerar alla mina skivor. De blir lättare att hålla reda på då.
Men lite konstigt är det, för det finns egentligen flera riktigt bra låtar. Give a Little Bit blev ju en ganska stor hit om jag inte minns fel...Och Lover Boy är inte heller så dum. Men ärligt talat är det vanlig hitlistepop.
De tre långa låtarna på b-sidan är bättre; Babaji, From Now On och Fool´s Overture. Åtminstone i början, sen försöker Supertramp vara progressiva och promenerar ut i något slags ljudmattelandskap där man snabbt går vilse. Det är förmodligen där den tibetanska örten växer...
Den nedre bilden är hämtad från skivomslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar