Jag vet inte hur jag ska säga det här. Någonstans brukar jag försöka ha någon slags respekt för en artists frihet att uttrycka sig och en respekt för hans verk.
Men den här gången går det inte. Under Wraps, Jethro Tulls album från 1984 är bara vidrigt.
Och då räknar jag mig ändå till Tulls hardcore-fans.
Men jag kan inte hitta en enda förmildrande omständighet, inte en enda bra låt, inte en enda ensam orsak till att Under Wraps åtminstone skulle vara lite lyssningsvärt. För det finns inte.
Jo, en sak kanske. Ian Andersons mod att experimentera och ta in det nya – 80-talets synthsound – i sin musik.
Men det är inte så jag vill komma ihåg Jethro Tull. För ärligt talat tror jag till och med Nik Kershaw och Howard Jones gjort bättre album än det här.
Under Wraps är en synthskiva. Här handlar det bara om synthtrummor och datorer. Och om det hade funnits det allra minsta kraft i melodierna, har den drunknat på vägen.
Lyssna bara på Radio Free Moscow, Saboteur eller ännu vidrigare Paparazzi.
Under Wraps känns nästan pervers.
Jag tror faktiskt detta är den enda Tull skiva jag inte lyssnat på än, men efter din recension här så bara måste jag höra den, kan det verkligen vara så dåligt?
SvaraRaderaDagens sanning. Kom inte och säg sen att du inte blev varnad. Tull, eller snarare Ian Anderson, har förresten gjort en ännu värre, hans soloplatta Walk into light.
SvaraRaderaOk, den är riktigt dålig, vilket sound! Ibland är det tur att Spotify finns så man slipper köpa, för detta hade definitivt blivit en dammsamlare.
SvaraRaderaFick "tvätta" öronen med lite Heavy Horses efteråt
He, he. Men Heavy Horses var ett väldigt bra val måste jag säga.
SvaraRadera