Budgies Bandolier

Jag har bara en invändning mot Budgies album Bandolier från 1975. Det är för kort! Bara sex låtar!
Jag vill höra mer av det här lysande boogie- och halvproggiga hårdrockbandet. De här grabbarna är bra.

Tyvärr är Bandolier den enda budgie-platta jag har i min samling, så jag kan inte avgöra om det är någon av deras bättre, eller sämre, eller nånting mittemellan.

Men det bryr jag mig inte om. Bandolier är läcker, inte brutalt fräck eller så, men en rätt cool platta.
Den är dessutom lite funkig. Jäpp!

Om jag inte har helt fel försökte många rockband i mitten av 70-talet att lira lite mer funkigt. Gärna med James Brown och Funkadelic som förebilder. Budgie gör det också.

Men Bandolier är definitivt ingen funkplatta. Tro inte det. Det där är bara något man kan ana på en del låtar. Åtminstone jag, som på senaste tiden blivit lite funkskadad. Who Do You Want For Your Love till exempel. Men det är ingen av skivans bättre låtar, så skit samma.

Bäst är i stället bluesiga boogielåten Breaking All The House Rules och tunga Napoleon Bona-Part-sviten, särskilt den andra och sista delen. Här snackar vi speed-metal! Och då menar jag alltså 70-talsmetal, tro inget annat!
Och så gillar jag bilden på skivomslaget.