Salloom, Sinclair & the Mother Bear

Dags för lite riktig psykedelia igen. Salloom, Sinclair and the Mother Bear, närmare bestämt.
Det är en sån där skiva jag minns mycket väl från början av 70-talet.

På den tiden var jag mest irriterad över att omslagsbilden var lik Jimi Hendrix legendariska Electric Ladyland att jag aldrig tog mig tid att spela den.

Det borde jag kanske gjort. Salloom, Sinclair and the Mother Bear från 1968 är en psykedelisk pärla, som hamnar nånstans mellan Mama´s and Papa´s och Jefferson Airplane.

Här finns allt, en ylande hammondorgel, en något skränig sångerska - Robin Sinclair låter faktiskt en hel del som Janis Joplin – och så märkliga flippade texter och en cool gitarrist i bakgrunden.

Jag har för mig att skivan på den tiden tydligen knappt gick att sälja, den reades ut för en femma eller mindre i skivaffärerna. Men idag är det något helt annat. Nu är albumet ganska eftertraktat bland samlare.

Och när jag nu tar mig tid att lyssna på den finns massor av kul grejer att upptäcka.

Förstaspåret Be Born Again skulle nog inte Grace Slick skämts för.

Stökiga Steal och märkliga She Kicked Me Out Of The House After Thes One är också riktigt sköna låtar.



Salloom, Sinclair and the Mother Bear blandar friskt och hoppar mellan musikstilarna, allt från rå psykedelia till lätt pop och blues. Så helhetsintrycket blir lite rörigt.

Men det är charmigt. Och kanske tack vare den där lilla halvplankningen av Electric Ladyland-omslaget, är det en riktigt rolig platta att spela nu för tiden också.