The Musical Box: Salloom, Sinclair & the Mother Bear

måndag 31 oktober 2011

Salloom, Sinclair & the Mother Bear

Dags för lite riktig psykedelia igen. Salloom, Sinclair and the Mother Bear, närmare bestämt.
Det är en sån där skiva jag minns mycket väl från början av 70-talet.

På den tiden var jag mest irriterad över att omslagsbilden var lik Jimi Hendrix legendariska Electric Ladyland att jag aldrig tog mig tid att spela den.

Det borde jag kanske gjort. Salloom, Sinclair and the Mother Bear från 1968 är en psykedelisk pärla, som hamnar nånstans mellan Mama´s and Papa´s och Jefferson Airplane.

Här finns allt, en ylande hammondorgel, en något skränig sångerska - Robin Sinclair låter faktiskt en hel del som Janis Joplin – och så märkliga flippade texter och en cool gitarrist i bakgrunden.
Jag har för mig att skivan på den tiden tydligen knappt gick att sälja, den reades ut för en femma eller mindre i skivaffärerna. Men idag är det något helt annat. Nu är albumet ganska eftertraktat bland samlare.

Och när jag nu tar mig tid att lyssna på den finns massor av kul grejer att upptäcka.

Förstaspåret Be Born Again skulle nog inte Grace Slick skämts för.

Stökiga Steal och märkliga She Kicked Me Out Of The House After Thes One är också riktigt sköna låtar.



Salloom, Sinclair and the Mother Bear blandar friskt och hoppar mellan musikstilarna, allt från rå psykedelia till lätt pop och blues. Så helhetsintrycket blir lite rörigt.

Men det är charmigt. Och kanske tack vare den där lilla halvplankningen av Electric Ladyland-omslaget, är det en riktigt rolig platta att spela nu för tiden också.

6 kommentarer:

  1. Ja just ja, den här plattan! Den fanns i samlingen en gång i tiden.

    SvaraRadera
  2. Vad kul! Denna platta ägde jag som barn, men tror att jag sålde eller skänkte bort den nån gång i tonåren. Bakgrunden är följande:

    I 10 - 12-årsåldern hade jag en kompis vars äldre systers pojkvän sysslade med nån typ av marknadsförsäljning. Han hade köpt ett lager billiga cut out-skivor, och de skivor han inte lyckades sälja gav han till min kompis. Min kompis var inte särskilt musikintresserad och brydde sig inte så mycket, så han lät mig ta en del av skivorna han fått. Bland dessa fanns denna skiva, vars omslag jag minns.

    Jag måste ha tyckt att skivan var dålig, för jag tror att jag sedan sålde eller gav bort den till en annan kompis. Synd, jag hade kanske uppskattat den idag...

    SvaraRadera
  3. Du, jag hade en kompis som köpte den här skivan, och flera andra för en spänn styck på nån rea. Vi var väl så där 13-14 år eller nåt. Den här gillade han inte, så den hade han att kasta frisbee med...

    SvaraRadera
  4. ..Det gjorde han förresten också med Canned Heats skiva Boogie with Canned heat...
    Fan, den går ju knappt att köpa för pengar idag...

    SvaraRadera
  5. Hittade skivan idag på loppis för 10:- och spelar den just nu - den är ju skitbra. riktigt spännande! Jämförelserna med Grace Slick, håller jag med om. Märkligt att de inte gjorde större avtryck tidigare. Men så är det även med en av mina riktiga favoriter - Guillotine. G är en mycket variationsrik platta med suveräna musiker och en sångerska Carol Breval, som har ett svårslaget röstomfång. Kul sida -ska läsa vidare / Micke H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den bra den här skivan!
      Och Guillotine, som jag nästan glömt bort att jag skrivit om, får jag nog ta och spela nu igen.

      Radera