Aztecas fräcka latinorytmer

Latinorockarna Azteca är ett mångsidigt gäng. Fattas bara annat. De sägs ha varit upp till 17 personer på scenen under sina konserter, eller shower rättare sagt.

De blandar allt från santanaistisk latinorock till svettig salsainspirerad storbandsjazz. Riktigt, riktig kul att lyssna på.

Men Azteca stannar inte där. Eldiga latinorytmer, tufft blås och till och med funk. Och inte sån där vanlig snäll discofunk, utan råtunga rytmer med mycket bas och en elakt skratchig gitarr.

För att visa sin bredd svänger de också till det med lite amerikanska evergreens i bästa Bing Crosby-stil.

Azteca är alltså inget vanligt rockband från det tidiga 70-talet.

Azteca är latinorocken personifierad och en märklig och spännande crossover mellan amerikansk och latinamerikansk musiktradition.

Kopplingen till Santana är inte särskilt långsökt, ett par av Aztecas medlemmar hade tidigare lirat med den lille gitarrguden innan de 1972 spelade in den här plattan.

Det är en platta det inte går att låta bli att tycka om. Det är charmigt lättfärdigt och samtidigt väldigt smart och medvetet gjort.

Den som gillar Santana bara det allra minsta borde älska det här också. För det sköna med Azteca är att de tar det ett eller ett par steg längre än vad Santana kanske tänkt sig...