Bolans sista hippieplatta

Folk som gillar dagens hitlistepop skulle säkert kunna drabbas av självmordstankar eller andra hemskheter om de fick för sig att lyssna på Tyrannosaurus Rex album Unicorn från 1969.

Deras räddning kunde kanske vara att Marc Bolan och hans kollega på den tiden var rätt inne på det här med Tolkiens berättelser och sagor, så det finns en del likheter. Men det är ingen garanti, här blandas Tolkiens fantasier med Bolans egna skruvade ideér och ut kommer denna mycket märkliga skapelse – Unicorn.

För dem som har stenkoll på T Rex är den här skivan ingen överraskning. Det här är Marc Bolans och Steve Peregrin Tooks tredje hippiealbum från 60-talet. I stort sett bara akustisk gitarr och rytminstrument. Väldigt mycket annorlunda än vad glamrockbandet T Rex senare skulle göra.

Unicorn är utan tvekan den bästa av de tre. Inte minst för att demonproducenten Toni Visconti kom till Bolans hjälp. De två första var väldigt sparsamma, men här kryddas anrättningen av en hel del effekter och snygga ljudpålägg, som gör skivan betydligt behagligare att lyssna på än de tidigare.
Sen tycker jag också att Marc Bolans texter är bättre. Visserligen är det skruvat så det räcker:

Catblack the wizards hat
Spun in lore from Dagamoor
The skull of jade was pearl inlaid
The silks, skin spud, repelled the sun

Så går en av verserna i låten Catblack, vilken jag lämnar utan vidare kommentar...

Helt säkert balanserade Bolan på gränsen för hur mycket folk egentligen tålde. Men ändå känns texterna på Unicorn mer genomtänkta och stilsäkra än tidigare. Bättre än så kan jag inte förklara det.

Efter den här skivan delar sig vägen för Marc Bolans fans. Bara några månader efter att Unicorn kom ut i affärerna sparkade han nämligen Steve Peregrin Took. Bolan började där sin väg mot glamrocken.

Men jag kan inte låta bli att fundera på hur Tyrannosaurus Rex kunde låtit om de två fortsatt tillsammans...

Nr: 265/2000