Van Halen under motorsågen

Idag kände jag för en sågning. Och vad kunde då vara lättare än en gammal hårdrockplatta från mitten av 80-talet, med massor av synth och en långhårig pajas.

Så fram med motorsågen och Van Halens album från 1984 som för enkelhetens skull heter 1984...
He, he...straffspark i öppet mål!

Men aldrig får man ha roligt!
Fan, den LP:n är ju rätt bra för att vara från 80-talet.

Den här skivan hade jag ställt undan för länge sedan. Den där låten Jump blev jag sanslöst trött på redan i mitten av 80-talet (och ändå fortsätter de spela låtjäveln på radio minst ett par gånger om dan nu för tiden också. Finns det INGEN på radiostationerna som har åtminstone lite fantasi?).

Den låten är orsaken till att 1984 hamnade på undantag i min samling. Jag hajade aldrig varför Eddie skulle lira synth (eller keyboards eller kalla det va fan du vill) på just den låten.

Jag får för mig att de där fläskiga riffen kunde han gjort bättre på gitarr. Men då hade väl låten å andra sidan aldrig spelats sönder på MTV...

Det där kombinerat med clownen och allsångsledaren David Lee Roth har inte gjort Van Halen till ett band jag lyssnat på särskilt mycket. Det blev liksom en övertrassering av det goda.

Men när jag nu lyft pickupen förbi Jump, som är första spåret om man inte räknar det fåniga introt, får jag väl erkänna att det är en riktigt bra hårdrockplatta.

För Eddie lirar inte särskilt mycket mer synth (bara på en låt till egentligen, balladen I´ll Wait), utan håller sig till gitarren. Då blir det bra.

Blixtsnabba och bluesiga Hot For Teacher är visserligen grottrock i första stadiet, men den är bra. Och Twisted Sister-gungiga Panama - enkel men brutal. Top Jimmy borde man väl också nämna.

Nä, motorsågen fick jag ingen användning för idag.

Nr: 631/2000