Funkig soulrock med Griffin

Dags för ännu en djupdykning i arkivet och en platta från 1972 med bandet Griffin. Ett amerikanskt soulfunkband som bara gjorde ett enda album.

Skivan gavs dessutom ut av synnerligen obskyra bolaget Romar Records, som sammanlagt gav ut två album* under sin korta levnad. Den här plattan och en med en grupp som heter Hokus Pokus.

Inte hört talas om det gänget heller?

Det är kanske inte så konstigt, det var ett sidoprojekt av gamle steppenwolfgitarristen Michael Monarch som gick åt helvete nästan innan det började.

Nåja, Griffins album är inte alls illa. För den som gillar amerikansk soulrock, typ Three Dog Night, Rare Earth och såna där är det ett litet fynd.

Griffin är nämligen väldigt mycket roligare än Three Dog Night och nästan lika kul som tidiga Rare Earth eftersom de också funkar till det rätt ordentligt.

Rätt fläskiga rytmer och ganska tung bas på sina ställen med andra ord. Men inte så innovativt som till exempel mina funkfavoriter från den här tiden Rhinoceros och Mother´s Finest. Lite mer städat och trevligt, och lite mer gospelkörer.

Den här skivan går definitivt att spela nu för tiden också. Det finns flera låtar som håller för ingående studier. Gospelinfluerade In The Darkness till exempel.

För att inte glömma Music´s Calling Me, Cloud Nine och b-sidans bästa spår In Spite of What´s Going On, där Griffin ta mej faen låter som Doobie Brothers.

Nr: 1413/2000

* De gjorde faktiskt en tredje skiva också, en samlingsplatta med en rad halvkända amerikanska artister.