Bredd...eller brist på ideér

Blondie var ett av de där banden som fick håret att resa sig i nacken bara man såg skivomslagen.
Jag tvekar inte att kalla dem ett av 70-talets absolut bästa new wave-band.

Och nej, Blondie är alltså inte namnet på tjejen i bandet, hon heter Debbie Harry. Gruppen hette Blondie.

Men man kunde väl knappast kalla Debbie Harry tjej ens i slutet av 70-talet. Då var hon en bit över 30. Pojkarna i bandet var däremot pojkar, 20 år och lite äldre.

Det var inte Blondies första platta - som kom redan 1976 - som fick hela popvärlden (jo, så var det) att hoppa högt. Det stora genombrottet kom ett par år senare. Men den första plattan är den jag idag tycker bäst om.

Debuten skiljer sig en hel del från det Blondie gjorde senare. Den är framför allt betydligt ruffigare. Soundet är punkigt skrapigt och tufft, som hämtat direkt från New Yorks undergroundscen.

En annan intressant sak är var Blondie hämtade sina influenser. För det går att hitta massor av spännande saker. Kolla här.

Kung Fu Girls låter som hårdrock (inte särskilt bra, men ändå...) - Look Good In Blue, undrar om inte det är tango - Little Girl Lies är 60-talspop - In The Flesh är fanimej doo-wop - Man Overboard...kan man inte ana lite funktendenser där? - The Attack Of The Giant Ants är absolut latino.

Så här snackar vi bredd...eller möjligtvis brist på egna ideér...
Men det går däremot inte att snacka bort att X-Offender är en briljant nya vågen-låt. En av de första och bästa.

För den som vill ha tag på en riktig new wave-platta, då är den här ett måste. Jag vet inte om Blondie var först. Men de var inte långt ifrån.

Nr: 1678/2000