ELO utan Jeff Lynne

ELCTRIC LIGHT ORCHESTRA PART TWO - ELCTRIC LIGHT ORCHESTRA PART TWO (1991)

Queen utan Freddie Mercury OCH Brian May. Roxy Music utan Bryan Ferry, eller Santana utan Carlos...? Går det ens att tänka sig?

Electric Light Orchestra utan Jeff Lynne. Han som ensam var ELO från det att Roy Wood hoppade av redan efter första plattan. Nej, det funkar inte det heller...

Ändå gjordes det TVÅ sådana skivor på 1990-talet. Jag har en av dem. Den första med Electric Light Orchestra Part Two.

Enda kopplingen till ”riktiga” ELO var trummisen Bev Bevan. Och nog för att han säkert är en skicklig trummis. Men han hade knappast särskilt mycket med ELO:s sound att göra, åtminstone inte efter att synthmaskinerna tog över i början av 80-talet.

Min gissning är att ELO Part Two från 1991 bara var ett försök att krama ut så mycket pengar som möjligt ur ett bra varumärke.

Debutplattan, som man nog måste kalla den, är visserligen oerhört snyggt producerad. Åtminstone är soundet väldigt likt ”gamla” ELO, ungefär som på Out of the Blue och Discovery.

Vad som saknas är Jeff Lynnes oftast briljanta små popmelodier.

Det finns säkert en och annan som gillar den här skivan. Det finns nämligen vissa likheter med halvtaskiga pudelrockband som Journey, Foreigner och REO Speedwagon.

Men ska man vara ärlig, och det ska man, finns det egentligen inte en enda bra låt på den här plattan.
Jag blir bara irriterad.

Nr: 1613/2222