Purity of Essence

Jag har haft svårt att motstå The Rumours. När deras skivor dykt upp i nån begagnatback har jag köpt dem, utan att tänka. Senast var det dessa brittiska pubrockares tredje och sista platta, Purity of Essence som åkte med.

Egentligen vet jag inte varför. Jag spelar den sällan.
Och när jag väl gör det tycker jag inte den är särskilt bra.

Men The Rumours var inget vanligt skitband. Rocklegenderna, redan på 70-talet, Brinsley Schwartz, Martin Belmont och Andrew Bodnar var ju med i linupen.

De hade ju lirat med klassiska band som Brinsley Schwartz, Ducks Deluxe och såna där. Och sen var ju The Rumors kompband till Graham Parker i många år. Sånt väger tungt.

Men Purity of Essence vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Självklart är musiken väldigt kompetent och välspelad. Klassisk brittisk pubrock, lite Beatlestouch och trevligt i största allmänhet.

Ändå blir det inte roligt. Lite som att höra svenska dansband lira covers i nån folkpark med massor av mygg, kulörta lyktor, varmkorv och folköl.

Det hjälper inte ens att jag har plattan på Stiffs legendariska etikett...

The Rumours gjorde sammanlagt tre album. Den första, Max, kom ut 1977 och har redan avhandlats i denna blogg. Den är bättre.

Nr: 1317/2000