Dr Hook föll på eget grepp

Dr Hook fick ganska dåligt rykte efter A Little Bit More-plattan 1976.

Mer än lovligt sliskig amerikansk radiopop som till slut ingen orkade bry sig om. Det var i början av 80-talet det.

Under det tidiga 1970-talet var Dr Hook & the Medicine Show något annat.

Då gjorde bandet rätt smarta låtar med roliga och ironiska texter. Dr Hook parodierade på allt de kom åt och fick folk att garva.

Cover of the Rolling Stone, Sylvias Mother och Freakin´ At The Freaker´s Ball är det väl i alla fall en och annan som kommer ihåg.

Belly Up kom 1973 och är bandets tredje LP. Den bröt en trend. På de två första hade låtskrivaren Shel Silverstein levererat nästan allt material. Men här fick han bara med ett par låtar, de övriga gjordes av gruppmedlemmarna själva.

Silverstein var en bra låtskrivare. Ray Sawyer inte lika vass. Av den anledningen är det inte många av det här albumets låtar som överlevt till senare tiders Greatest Hits-era. Acapulco Goldie, Penicillin Penny och Roland and the Roadie and Gerthrude the Groupie är nog de enda.

En av gruppens mest ihågkomna låtar är annars Cover of the Rolling Stone. Där menar countryinspirerade Dr Hook att det inte spelar nån roll om man gör bra musik. Lyckan blir ändå gjord om man hamnar på förstasidan av Rolling Stone...

Lite ironiskt för New Jersey-ironikerna själva var väl att det var dit de siktade med A Little Bit More. När de väl kom dit var det över. Man kan väl säga att de föll på eget grepp. Ray Sawyer lämnade gruppen 1983 för en solokarriär. Sen har det varit tyst från Dr Hook, vilket nog inte särskilt många är ledsna över.

De här skivorna är rätt hyfsade:
Dr Hook (1971)
Sloppy Seconds (1972)
Belly Up (1973)
Resten är bara att glömma.

1976 kom dock en rätt bra samlingsplatta, Revisited, som sammanfattar de tidiga åren ganska bra.

Nr: 366/2000