Neil Youngs Re-Ac-Tor

Det är lätt att avfärda Neil Youngs album Re-Ac-Tor som taskigt, oplanerat och stökigt. Det jävligt fula omslaget gör säkert sitt till också.

Det påstods bland annat att den gode Neil bara brände av den här inspelning för att fullfölja sitt skivkontrakt och inte la ner särskilt mycket energi på den. Det kanske är sant, vad vet jag?

Och det var också så folk gjorde i allmänhet när skivan kom 1981. Jag också. För den hamnade rätt snabbt på undantag. Ingen idé att slösa energi på skräp...

Men nu har jag lyssnat på Re-Ac-Tor igen. Med ungefär 30 års perspektiv har jag nu naturligtvis kommit fram till något helt annat. Jag gillar den här plattan!

Den är ungefär som den stökiga sidan på Rust Never Sleeps, Neils Youngs mästerverk från 1979. Det är bara det att den är ännu jobbigare att ta sig igenom, för här handlar det om mer tunga metalgitarrer, ännu punkigare riff och rörigt i största allmänhet.

Och så kan jag väl konstatera att Crazy Horse inte var världens bästa kompband alla gånger.

Den största anledningen till denna omsvängning är sju minuter långa låten Shots. Där visar Neil Young, ännu en gång, vad han kan. Det visade sig sen när jag kollade lite fakta om Re-Ac-Tor att en akustisk version av den här låten egentligen var ämnad för Rust Never Sleeps men i sista stund lämnades utanför. Där ser man.

Sen är Motor City också en rätt bra rocker. Om man orkar med det där stökiga, punkiga soundet.
Men akta dig för T-Bone, det är ett nio minuter långt monster...