Ebba Grön blev bättre

EBBA GRÖN – KÄRLEK & UPPROR - 1981 

Jag skaffade aldrig Ebba Gröns första album, We´re Only In It For The Drugs. Den var för stökig för mig, till och med då. Annat var det med Kärlek & Uppror, Ebba Gröns andra platta. En skiva jag fortfarande tycker är förbannat bra.

Om jag får bestämma är detta ett av de bättre svenska rockalbum som någonsin gjorts. Detta trots att den förmodligen med de ursprungliga Ebbafansens benhårda dom att den var för mjäkig. Men jag påstår att 800 grader, Ebba Gröns inlägg i kärnvapendebatten, även nu för tiden en sån där låt som engagerar och upprör. Åtminstone borde den vara det, trots att jag spelade sönder den redan före årsskiftet 1982...

Ebba Grön var på den tiden (mycket) unga och (väldigt) kåta, arga män från Stockholms förorter. Den snyggare produktionen till trots slår det igenom på hela skivan, inte minst i låtar som Mental istid, Slicka uppåt sparka neråt och Stockholms pärlor.

Texterna är utan tvekan punkigt rebelliska och politiskt engagerade. Men musiken är något helt annat. Det är inte ”bara” punk. Ebba Grön var nämligen med om den utveckling som alla talangfulla punkband fick uppleva.

De lärde sig mer, blev skickligare musiker och gjorde bättre musik och fick större resurser från sitt skivbolag. Kärlek & Uppror är därför knappast en punkplatta, det är mer rå new wave och powerrock än punk.

Men det passade Ebba Grön som med den här skivan etablerade sig som ett av Sveriges bästa och mest mytomspunna rockband alla kategorier. Om de fortsatt på samma spår som We´re Only In It For The Drugs tror jag Ebba Grön idag skulle betraktats som en udda och kortvarig obskyritet.

Nr: 238/2222

Jag har nu bytt ut min gamla repiga svarta vinyl mot en skinande röd nypress, vilket helt säkert är emot allt bättre vetande, men jag gillar det bättre knasterfria ljudet. Det är därför jag nu anser mig kunna presentera skivan igen med en något friserad text jämfört med ursprunget.