Förföriskt av Strawbs

STRAWBS – GHOSTS – 1975

En förföriskt bra progrockplatta det här. Det är dock inte ett sånt där album som fastnar direkt. Nej, Ghosts behöver tid på sig. Men det är kanske just därför den är så läcker.

Ett album jag ofta haft anledning att återkomma till är Hero And Heroine. Ghosts är uppföljaren och även det en skiva jag inte tröttnar på i första taget. Jag har inte hört alla Strawbs plattor, särskilt inte de allra tidigaste, men Ghost måste nog räknas till det häör brittiska folk- och progrockbandets allra största, tillsammans med Hero And Heroine så klart.

Det är ett varierat album där nya intryck hela tiden väller fram, eller snarare spöklikt smyger fram, för utan att man anar det finns de bara där och man är inne på ett helt annat spår än dit tankarna tagit bara en kort stund innan.

Det är just precis sånt här jag letar efter när jag väljer skivor att lyssna på. Något som ger mig inspiration, glädje och något slags hopp. Ghosts är ett sådant album. Här finns mullrande kaskader av mellotron, mycket akustiska gitarrer, men också elgitarr, precis så där lagom mycket att man inte tröttnar.

Här finns ett sound jag skulle kunna jämföra med både King Crimson och inte minst Peter Gabriel, men också folkmusik och faktiskt country. Det verkar inte finnas några gränser alls för Strawbs här, som bjuder på ett hisnande äventyr utan att för den delen bli övermodiga eller bombastiska.

De går i stället den andra vägen och bjuder på stämningsfull atmosfär och vackra melodier. Mina favoriter just nu är löst sammankopplade Ghosts och The Life Auction som tillsammans är 15 minuter där Strawbs flyttar gränserna mellan folkrock och melodisk progrock allt längre ut.

Det sägs att Ghosts var ett misslyckande. Det sägs att det var med den här plattan Strawbs hoppades kunna ta sig in på den amerikanska popmarknaden på allvar. Så blev det inte, och uppföljaren Nomadness, som till skillnad från Ghosts, var en tydlig flirt med amerikansk radiorock, förtydligade detta. Men nej, något misslyckande är det inte. Det är (förmodligen) en av Strawbs allra största ögonblick. I min skivsamling har den här skivan en given plats bland dem jag tycker allra bäst om.

Nr: 1440/2222